| Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERIDARE beri4dare, i Sveal. äfv. 0302 (beri´dare Weste; ber`idare Almqvist), m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
— jfr KONST-BERIDARE.
1) [jfr motsv. anv. i holl.] (†) motsv. BERIDA 1 a: person som rider på (ett riddjur), ryttare. En rödh Hest, hwilkens beridare hade itt swerd. Baazius Upp. 50 a (1629). Ench. (1652).
a) (numera knappast br.) i allm.: person som rider in hästar. Berijdare, tämiare. Lex. Linc. (1640, under equiso). Spegel Guds verk 231 (1685). Ändamålet af en Beridares konst, är at lära en häst, som han begynner med, sluta sig eller samla sin styrka. Ungern-Sternberg Newc. 55 (1752). Fålen, då späd är nacken ännu, invänjer beridarn / Att den väg gå, ryttaren vill. Ingelgren 331 (1811). Hagberg Shaksp. 6: 287 (1849). — särsk. om skolryttare af den högre skolan. Ehrengranat Ridsk. I. 2: Föret., II. 2: 10 (1836).
b) vid hofstallstaten (l. annan stallstat) l. stuteristaten anställd person som har till hufvudsaklig uppgift att rida in hästar. G. I:s reg. 16: 570 (1544; se under BERIDA 1 b). Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 91 (1694). Hofcal. 1772, s. 62. En expres från Drottningholm (hade) .. lemnat ett angeläget bref till mig. Det hade varit en af Konungens beridare. Choræus Bref 113 (1802). Sv:s statskal. 1903, afd. 13, 796. jfr: (Han) kan .. följa efter mig då jag visar mig ute, likasom stora Herrars Beridare måste göra. Stiernstolpe DQ 1: 268 (1818). — jfr UNDERBERIDARE.
c) (numera knappast br.) ridmästare, ridlärare. H:s Kong. M:t .. måste holla .. Beridare Språk- och Danssmestare etc. RARP 3: 92 (1638). Dahlberg Dagb. 55 (c. 1660). En god beridare, här liktydigt med en god instructör (ridmästare). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 91 (1836).
(2 b) -ELEV~02. SFS 1868, nr 56, s. 3. Lärokurser för stallmästare- och beridare-elever. Tj.-regl. 1889, s. 284. SFS 1892, nr 72, s. 3. —
Spalt B 1326 band 3, 1904