Publicerad 1904   Lämna synpunkter
BERSÅ bärså4 l. bær-, r. l. m.; best. -n, stundom -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta skrifvet berceau)
Etymologi
[af fr. berceau, vagga (med bågar öfver som uppbära omhängen), hvalfgång af växande träd, löfsal (med öfvervuxet tak), afl. af bers, urspr. (i ffr. o. ä. nyfr.): vagga, af ovisst ursprung]
1) gång l. väg omgifven af häckar l. träd som sluta sig samman till ett hvalf öfver densamma; jfr BÅG-GÅNG.
a) (numera föga br.) i eg. bet. Berceau .. eller Bogegång kallas sådana häckar som formera gator, täckte på bägge sidorne, såsom en mur, då de ofvantil sluta tilsammans efter bogar lika som et hvalf. Linné Sk. 313 (1751). Vägarne äro utholkade i bergen och betäckte af lagerträn, som formera berceauer. C. P. Blomberg (1778) hos Björnståhl Resa 6: 26.
b) (numera knappast br.) bildl. om den gång l. passage som i ett visst straff vid pantlekar åstadkommes på det sätt att en herre o. en dam ställa sig midt emot hvarandra, fatta hvarandras händer o. med lyfta armar bilda ett hvalf under hvilket ett annat par har att passera för att sedan intaga samma ställning vid sidan af det förra, hvarefter ett nytt par passerar osv.; särsk. i uttr. kärlekens berså ss. benämning på ifrågavarande pantstraff; jfr (Amors) LÖFSAL. Stiernstolpe Sällskapslekar 96, 97 (1817).
2) (med konst åstadkommen) tillflyktsort (undan solhettan osv.) i trädgård o. d. bildad af tätt intill hvarandra planterade, sammanslingrade träd o. buskar (hvilka ofta upptill sluta sig samman till ett löfhvalf) l. af en stomme af spjälverk öfvertäckt med klängväxter (kaprifolium, vildvin, hundrofva osv.), löfsal; jfr LUSTHUS. Bellman 1: 152 (1771). Et par .. Silkes-Vantar .. förlorades i Bersauen midtemot .. Zetterstens Egendom på Djurgården. DA 1793, nr 201, s. 4. Den Berså, inom hvars sköt, / Från dagens brand, och vädrens ilar, / .. Camilla sömnens hägnad njöt. J. G. Oxenstierna 1: 45 (1805). I bersån, af blommiga syrener / Och välluktrika caprifolier bygd. Stagnelius 1: 404 (1821). Franska Lust-Trädgårdar .. bestå af räta alléer, vinkelformade promenadgångar, klippta eller huggna träd och häckar, skuggrika berceauer, gräsplaner, dammar, kanaler och springvatten, m. m. Lundström Trädg. 377 (1831, 1852). Almqvist Am. H. 1: 4 (1840). Kom, följ mig till berceau’n; i skuggan der / För kärleken båd’ thron och himmel är. Hagberg Shaksp. 7: 240 (1849). Der var uti lönnars och askars skygd / en vild berså, utaf murgrön byggd. Sturzen-Becker S. arb. 4: 140 (1862). Ingången till bersåen. Rydberg Ath. 234 (1859; uppl. 1866 o. 1876: löfsalen). (Carlsson hade) anlagt bersåer. Strindberg Hems. 175 (1887). En berså .. kan .. med lätthet anbringas vid sidan eller slutet af en gång. Abelin Mindre trädg. 19 (1903). Anm. I de äldsta språkprofven ofvan har ordet möjl. bet. 1. — jfr KAPRIFOLIUM-, LIND-, LÖNN-, SYREN-, TRÄDGÅRDS-BERSÅ m. fl.
Ssgr: BERSÅ-KANT03~2. Hallon- eller vinbärsbuskar (kunna) planteras i bersåkanten. Abelin Mindre trädg. 19 (1903).
-TRÄD~2.

 

Spalt B 1346 band 3, 1904

Webbansvarig