Publicerad 1904   Lämna synpunkter
BES be4s, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom det likbetydande d. bes sannol. lånadt från nt.; jfr ofris. bise(n), bes, holl. bies, passpoal, bes, t. biese, passpoal; sannol. samma ord som holl. bies, mnt. bese, säf, af ovisst urspr. ten Doornkaat Koolman Wb. d. ostfries. spr. (art. bîsen) omnämner, att tunnbindarna lägga säfstrimlor mellan stäfverna i ett fat för att göra det tätt, o. anser detta möjl. tala för att här ifrågavarande ord är identiskt med den nt. beteckningen för säf. Jfr Vries (under bies II)]
skomak. (smal o. tunn) skinnrem(sa) som (särsk. vid tillverkandet af stöfvelskaft) för att få sömmen stark o. mjuk insättes mellan två (gröfre) läderstycken, när de sys (spannas) samman. Spanna ett stöfvelskaft med bes.
Ssgr: BES-FUMMEL3~20. Besfummel. Ett verktyg, hvilket begagnas till fumlande eller pressning, af de remmar, hvilka äro anbringade i sidsömmarna å stöfvelskaftet. 1 Skom. ordl. (c. 1847). Skomakareverktyg. Raspar .. Bessfummer. FFS 1889, nr 11, s. 37 (sannol. felaktig form). —
-HYFVEL ~20. Beshyfvel. En liten hyfvel, hvilken användes att afskära remmarne i nåten eller sidsömmen af stöfvelskaftet. 1 Skom. ordl. (c. 1847). —
-REM~2. = BES, sbst.1 Besrem. En rem i sömmen å sidorna af stöfvelskaftet. 1 Skom. ordl. (c. 1847).

 

Spalt B 1402 band 3, 1904

Webbansvarig