| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESKATTA beskat4a, i Sveal. äfv. 032 (beska´tta Weste; beskàtta Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (P. Erici 1: 67 a (1582), Lex. Linc. (1640; under censor)).
— jfr OBESKATTAD.
1) lägga skatt på l. taga skatt af (ngn l. ngt).
a) i fråga om utskylder till stat l. kommun.
α) med obj. som betecknar den (person, institution o. d.) som skall betala skatten. Vi nödgomss .. beskatte kyrker oc clöster At vi swa mykit samble kunnom thet the (dvs. lybeckarna) kunne bliffue bettalede. G. I:s reg. 1: 115 (1523). Förstar som theres vndersåter olagliga beskatta. O. Petri Kr. 114 (c. 1540). Kiöpenhambn ähr högre beskattatt ähn alla våra städer i Sverige. RP 7: 426 (1639). En Adelsman med liten Egendom och många Barn .. beskattades öfver all sin förmåga. Ad. prot. 1789, s. 825. Svenska Folkets urgamla rätt, at sig beskatta, utöfvas af Riksens Ständer allena vid Allmän Riksdag. RF 1809, § 57. En nedsättning af bevillningen för de lägst beskattade. De Geer Minnen 2: 248 (1892). — jfr HÖGST-BESKATTAD. — särsk.
α’) (numera föga br.) i förb. beskatta ngn på ngt, taga skatt af ngn för ngt. (Arbetarna på Sthms slott) haffua .. före oss clagat hurw Anders slatthe them pleghar oredeliga bescatthe paa theres fische saa at han far ther wth tiil them medh iij eller iiij spisze slædhar nær the fiskia och trwghar them tiil ath the skula fylla them medh fisch. G. I:s reg. 3: 215 (1526).
β’) [jfr y. fsv. haffwe beskattedh landith till en stor swmme peninge] (†) i förb. beskatta ngn till (ngt) (jfr b slutet o. ex. från G. I:s reg. under d), påföra l. pålägga ngn en skatt uppgående till (visst belopp) l. bestående i (ngt). Hwar och en effter sina förmågho beskattadhe han til silffuer och gull ibland folcket j landena. 2 Kon. 23: 35 (Bib. 1541; Luther: schetzet). Nu will thu åther på nytt beskatta them till Sex rundstycker aff hwar karl. G. I:s reg. 16: 340 (1544).
β) med obj. som betecknar det för hvilket skatten skall betalas. Den trefnas flit varder (enl. det omnämnda beskattningssystemet) aldrig beskattad. E. O. Runeberg i VetAH 19: 153 (1758). Äfven de arter af egendoms öfverlemnande, som tillåta en omedelbar beskattning, (hafva) blifvit på detta medelbara sätt (dvs. gm stämpelafgifter) beskattade. Holmbergsson Sartorius 205 (1800). Beskattningen af tillverkningen och beskattningen af försäljningen hvila ej på samma grunder; omständigheter kunna tänkas, då den ena näringen må kunna och böra beskattas högre eller annorlunda än den andra. Skatteregl.-kom. bet. 1881—83, 3: 293 (i fråga om brännvinsbeskattning). Att beskatta brödet och köttet. Forssell Stud. 2: 421 (1887). Den inkomst, som .. är genom fastighetsbevillning beskattad. SFS 1902, nr 84, s. 2. — jfr TULL-BESKATTA.
b) i fråga om krigsskatt, tribut o. d.: taga tribut af. (Konung Antiokus) droogh in vthi Persen, til at beskatta landet, och samka penningar til hopa. 1 Mack. 3: 31 (Bib. 1541). Så snart dessa förklarat sig för undersåtare, ville de icke mera beskattas som Fiender. Schönberg Bref 2: 193 (1778). G. E. Beskow Resem. 99 (1861, 1881; i fråga om beduiner som kräfva tribut af pilgrimer). Med tillhjelp af en stark flotta beskattade han (dvs. Polykrates på Samos) sjöfarten i Arkipelagen. NF 12: 1539 (1888). — (†) i förb. beskatta ngn till ngt (jfr a α β’). G. I:s reg. 9: 323 (1534). (Olof den helige) beskattade thet hela landet (dvs. Gottland) til en stoor summo penninga. O. Petri Kr. 47 (c. 1540). 2 Krön. 36: 3 (Bib. 1541).
c) [jfr fsv. alla fangar som ecke nu beskattade ära] (†) i fråga om lösepenning för fångar; taga lösepenning(ar) af. Fångerne på både parterne .. hwilcke till thenne tijdh icke ähre beskattade them skall hwar man låtha uthan beskattning then ene moth then andre, frij qwit och löös. G. I:s reg. 1: 324 (1524).
d) (†) i fråga om böter: taga böter af; pliktfälla. Kemmenerene skwle beskatta larens howisk for thet han röchte syn kordare (dvs. drog sin värja) paa bron aat (dvs. mot) michel. O. Petri Tänkeb. 21 (1524). Nu warder samma Pedher ther vm clandrat, och haffuer for then skull j Skäninge til en Summo peninger beskattat worden. G. I:s reg. 7: 357 (1531); jfr a α β’.
e) i fråga om penningbidrag o. d. som aflockas l. afpressas ngn på ett sätt som mer l. mindre påminner om påläggandet l. upptagandet af skatt(er); pungslå, preja, ockra på; plundra; ofta skämts. Påffuar, bisper, prelater .. beskatta land och städher medh theres aflat. O. Petri Sänd. B 2 b (1528). Haffuer iagh beskattat idher medh någhrom, som iagh haffuer sendt til idher? .. Haffuer ock Titus beskattat idher? 2 Kor. 12: 17 (Bib. 1541; Luther: vberforteylt). En Krogvärd, rik på knep att tanklöst folk beskatta. Leopold 2: 262 (1793, 1815). Han plöjde fädrens jord och ärfde deras seder, / .. och skild från vekligt prål och yppighetens flärd, / han ej beskattad blef, men ärad af en verld. Tegnér 2: 112 (1811). Beskatta lättrogenheten. Westee (1842). Främlingarnas beskattande är (de nutida) romarnas förnämsta näringsfång. Ljunggren Resa 39 (1871).
f) i fråga om afkastning l. tribut som hämtas af naturliga hjälpkällor o. d.; hämta afkastning af, skatta. Bi beskatta blommorne. Fischerström 1: 650 (1779). Äro de födda landtmän, då arbeta de åkern, då beskatta de skogen och sjön. Tegnér 4: 153 (1830). Sedan hon (dvs. storskrakens hona) värpt några ägg, börjar man beskatta henne: man borttager största antalet, men låter alltid ett eller annat ligga qvar. Denna beskattning eller s. k. äggning verkställes åtskilliga gånger i hvarje hålk. Nilsson Fauna II. 2: 501 (1835, 1858). Att beskatta markerna endast i den mån tillgången (på vildt) kunde sådant medgifva. Lindholm Sibbo 1: 89 (1890). — särsk.
α) skämts.: plundra, ”tulla”. Der fans buskrader af .. krusbär, som .. bringat förra pastorskan i harnesk mot .. nybyggarbarnen, som beskattade dem. Wetterbergh Kapellpr. 14 (1849).
β) oeg. o. bildl.
α’) taga (hvar) sin del af; plundra. Snart glupska arfvingar / Beskatta ditt schatull. Lenngren 83 (1795). Min rätt / Att få beskatta faran främst, hvar fara finns. Runeberg 5: 258 (1863).
β’) i fråga om litterär anv. af källor o. d.: hämta (ngt) från (ngn l. ngt); begagna, tillgodogöra sig, exploatera; i pass.: tillgodogöras. Lidbeck Anm. 23 (1805). De författare, hvilka jag (i anmärkningarna till öfversättningen af Dante) på sådant sätt (dvs. gm ordagranna utdrag) beskattat. Lovén Dante 1: Förord 2 (1856). Nytt bildspråk från områden, hvilka dittills icke beskattats af vår poesi. C. G. Estlander i Finland 295 (1893).
2) [jfr fsv. beskatta, uppskatta, ä. t. aller juden reichthum beschreiben und beschätzen samt lat. censere] (†) uppskatta; taxera; skattskrifva. Vthaff keysaren Augusto wort vthbodhat ath all werlden skulle beskattas, och thenne beskatning war then första .., Och the gingo alle hwar vthi sin stadh till ath lata beskatta sigh. Luk. 2: 1 (NT 1526; öfv. 1883: skattskrifvas, Luther: geschetzt, Vulg.: describeretur, gr. ἀπογράφεσϑαι); jfr: Beskattas etc. Thz är, ath hwar och en skulle vpscriffua lata, huad han hadhe j sine förmågho. Glossa t. Luk. 2: 1 (NT 1526). Huar thet kann beuisas att samma gotz äre bätre än förn(ämnd)a trehundrade marcer, thå skal förbe(mäl)da iachim vederlägge (dvs. gifva i vederlag åt) osz så mykit som gotzen ära högre beskattade före. G. I:s reg. 6: 2 (1529). Låta beskatta sina äghodelar. Lex. Linc. (1640; under censeo). Beskatta sigh. Därs. (under censeor).
Särskilda förbindelser:
BESKATTA IFRÅN. (†) = BESKATTA AF. Ther haffve en part (dvs. några) .. tagit eller beskattedt them nogre yxer, lijer och annedt iffrån. RR 30 jan. 1547.
Spalt B 1455 band 3, 1905