| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESKEDENHET, f.
1) [jfr motsv. anv. i mnt., holl. o. ä. t.] till BESKEDEN 1: urskillning, förstånd, (godt) omdöme, klokhet. Kyrkeherdens .. beskedenhett uti sit kall. RA 3: 170 (1593). Ded steller man altt i hans egen discretion och beskedenheett. A. Oxenstierna Skr. 2: 65 (1612). (Alla) äro .. icke .. medh then beskedenhet begåfwade, at the vtaff Gemene (dvs. allmänna) grundreglor kunne vtleta, thet som tienligast är til at göra vthi synnerlighe Fall. L. P. Gothus Mon. pac. 599 (1628). Jagh (G. II A.) sehr ther vtaf eder (A. Oxenstiernas) flit och beschedenhet vthi the sacker som Jagh eder ombetrot hafwer. Gustaf II Adolf 515 (1628). Dens. 544 (1630).
2) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] till BESKEDEN 2: hofsamhet, foglighet, hyggligt o. städadt sätt, höflighet; ärbarhet, sedesamhet. Vore thett bäst, att dhe .. brukadhe .. beschedenheett och fogelighe ordh i sakenn. Oxenst. brefv. 5: 40 (1613). Kommo Alttsså (från prästerskapet till ridderskapet o. adeln) trenne Magist(rar) .. Begyntte så ifrån den förste inn till den sidste, med stoor beskedenhet. RARP 3: 216 (1642). Bem(äl)te HambnFogdars .. Plicht skal wara at .. bemöta hwarjom och enom medh Beskiedenheet. Instr. f. hö- o. vedmätare i Sthm 1683, § 10. Then sälla fru .. sin vandel fört med then beskedenhet, / At afund och thes namn vid grafven måste lofva. C. Rudenschöld Vitt. 387 (1718).
Spalt B 1473 band 3, 1905