| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESKÄFTIG beʃäf4tig, i Sveal. äfv. 032 (beskä´ftig Weste; besch`äfftig Almqvist), adj. -are. adv. -T.
1) (†) sysselsatt, i färd med; jfr BESKÄFTAD. Ständerne .. hafwa allaredo mehrendels stält sig här in till möthet, och äre the som wederbör beskäfftige att inlefwerera theras fullmachter. Hist. tidskr. f. Skån. 1: 184 (i handl. fr. 1658). Jag war beskjefftig at så ordinera (dvs. ordna) mina saker, at jag skulle med en ordentel(ig) Oeconomie lefwa på Landet. E. Ehrensten (c. 1680) hos Loenbom Anecd. I. 6: 88.
2) rastlöst verksam, oförtruten, beställsam; i fråga om vuxna personer numera i allm. med en viss skämtsam anstrykning: som går helt upp i sina (små) bestyr l. visar sig artigt intresserad för andras (små) angelägenheter; ofta ironiskt om alltför stor ifver l. onödigt fjäsk l. öfverdrifven själfmedvetenhet: fjäskig, ”viktig”. Här giorde Celadon sig myckit beskäftig, när som hoon hade mullat sina kläder, och skuddade dem fliteligen. U. Hiärne Vitt. 46 (1668). Döden är nu mächta beskäftig i sit Embete. Voigt Alm. 1684, s. A 10 a. (Fantasien) är (i Kortheet sagt) beskäftig som een Höna / Ther nyys haar kiöpt een Knjf. Spegel Guds verk 247 (1685). Gör Er intet så beskäftig. Widegren (1788). (Marskalken) trippar så beskäftigt, / .. Se, chapeau-bas, så häftigt / Och beskäftigt, / .. För han bruden / In i bröllopssaln. Bellman 3: 135 (1790). Hit och dit i täppan flög / Ett beskäftigt bi, och sög / Honingssaft ur alla blommor. Franzén Skald. 1: 379 (1794, 1824; t. emsig). Detta behof af att vara nödvändig gör barnet så beskäftigt och den gamla gumman .. så flitig med att sticka strumpor. Wetterbergh G. Nord 64 (1862). På den yttersta strandfjären sprungo vadare beskäftigt af och an för att samla sin föda. Nordenskiöld Vega 1: 338 (1880). Med .. beskäftig omsorg svepte pastor Gustaf filten om hennes lilla elfgestalt. Hedenstierna Fru W. 68 (1890). Beskäftig som en ärla om våren. Lundegård Titania 197 (1892).
3) [jfr sv. dial. beskäftug, beställsam, inställsam, munvig, fintlig (Ordb. ö. allmogeord i Hels. (1873))] (†) munvig, fintlig? Dett är ehn beskäfftig kona som kan liuga af honom lijf och lefwerne. Växiö rådstur. prot. 1695, s. 179.
Spalt B 1530 band 3, 1905