| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESKÄRNING beʃæ4rniŋ, i Sveal. äfv. 032 (beskä´rning Weste; besch`ärning Almqvist), sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BESKÄRA, v.2; jfr BESKÄRING. — särsk. till BESKÄRA, v.2 1. Schultze Ordb. 4435 (c. 1755). Vid första beskärningen borttagas endast tomma skott, isynnerhet de med drönarceller. Dahm Biet 150 (1878) [jfr t. die bienenstöcke beschneiden]. AHB 119: 11 (1884). Skulle dessa (dvs. hästens hofvar) visa benägenhet att antaga en missbildad ställning, kan sådant oftast genom riktig beskärning rättas. Essen Hästafveln 68 (1895). — särsk.
a) till BESKÄRA, v.2 1 a. Lundberg Träg. 78 (1754, 1780). Humlestockarnes aftäckning och beskärning. Arrhenius Jordbr. 2: 225 (1862). Af vigt för trädens ans är beskärningen, d. v. s. borttagandet af öfverflödiga, hvarandra berörande och qväfvande qvistar, hvarigenom kronans naturliga form utbildas vackrare och fullständigare eller trädet ombildas till en annan form. NF 16: 852 (1892). Abelin M. trädg. 52 (1902). Den art af beskärning som vi kalla gallring. Dens. i Landtmannabladet 1904, nr 12, s. 2.
b) till BESKÄRA, v.2 1 b. Beskärningen af bokens tre öppna sidor. Uppf. b. 6: 518 (1875). — (†) konkret: snitt (på en bok). Beskiärningen på en inbunden bok. Möller (1745; under trenche).
Spalt B 1547 band 3, 1905