| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESKÖNJA, v.1 -er (Sahlstedt Hofart. 55 (1720: beskönies), Sahlstedt (1773)); sup. -at (-et) (Landt. instr. 169 (1624)). vbalsbst. -ANDE. Anm. Enl. Sahlstedt (1773) brukades ordet bl. i pr. ind. o. inf.
(†) = BESKÖNA. Gustaf II Adolf 231 (1617). Sådane .. wete deres saak så till att beskönia, att man moste troo dedh wara guldh, som hoos dem glimmar. A. Oxenstierna i HSH 28: 31 (1633). Till sijn fåfängias och högfärdz besköniandhe. HSH 31: 84 (1661). Slika noviteter (dvs. nymodiga kätterier) måste beskönjas under libertate philosophandi (dvs. maskeras under namnet af filosofisk frihet). E. Benzelius d. ä. (1687) hos Afzelius Benzelius d. ä. 1: 88. Tin orettwisa dom och sak får tu intet konsteliga ferga och beskönja. Swedberg Bet. om Sv:s. olycko 23 (1710). Samma considerationer, som kunna justifiera framtågandet, kunna icke tillika vara gällande at beskönja återmarchen. Höpken 2: 448 (1757). Adlerbeth Ant. 2: 315 (c. 1815). (Han) söker .. genom skengrunder beskönja ett förfarande, som icke låter försvara sig på annat sätt. C. J. Boström i Tiden 1850, nr 100, s. 1. — refl. med prep. med: urskulda sig med, till sin ursäkt förebära. En part hafve .. slaget Ränthorna Vnder sigh, och söcht oss medh falske vtgiffter att förnöija: Men största deelen alltijdh besköniet sigh medh Allmogens fattigdom, och att wåra Ränthor ståå inne hoos Vndersåtherna. Landt. instr. 169 (1624).
Spalt B 1549 band 3, 1905