| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESLÖJA beslöj4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. — jfr OBESLÖJAD.
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. t.] betäcka med slöja, dölja bakom en slöja; i sht i fråga om ansikte. En (djupt, lätt) beslöjad dam. Beslöja ditt anlet, du strålande tärna ..! Stagnelius 1: 378 (c. 1815). Ett fruntimmer .. med beslöjadt ansigte. Stiernstolpe DQ 2: 296 (1818). Sanningen, den obekanta, besjungna och beslöjade. Thomander Skr. 1: 433 (1835; med anspelning på den gr. sägnen om den beslöjade bilden i Sais); jfr 3. Ett förtjusande kvinnohufvud, lätt beslöjadt af ett tunt hvitt flor. Heidenstam End. 42 (1889). Beslöjade haremsqvinnor. PT 1904, nr 55 A, s. 3. — jfr HVIT-, LÄTT-BESLÖJAD. — särsk. [jfr t. sich beschleiern, fr. se voiler] refl. Dalin (1850). NF 6: 751 (1882).
2) [jfr t. büsche und wälder waren mit flocken beschleiert] oeg., om annan betäckning än slöjor: liksom (med) en slöja betäcka l. skymma. De med ett tunt, hvitt snöflor beslöjade sjöarna. Topelius Vint. III. 1: 224 (1862, 1896). Ve, skall himlen evigt af moln beslöjas? V. Rydberg (1863) hos Warburg Rydberg 1: 467. Ett sådant antändbart mjöldam .. uppträder .. såsom ett temligen tätt, hvitt dammoln, som starkt beslöjar bakom varande föremål. Tekn. tidskr. 1878, s. 210. Alla föremål hade (i fullmånens sken) dagens färger och voro endast lätt blåaktigt beslöjade. Heidenstam End. 284 (1889). En ram af bokars ljusa grönska, / af regnets glesa strimmor lätt beslöjad. Snoilsky 5: 139 (1893, 1897). — i bild. Beslöjad af drömmarnes dimma, / .. Du vinkar, lycksaliga kust. Wirsén Visor 14 (1899).
3) [jfr fr. voiler] mer l. mindre bildl.: liksom breda en slöja öfver, liksom bakom en slöja dölja, hölja med (ett visst) dunkel, göra svår att genomskåda l. att få ngn bestämd l. klar l. riktig uppfattning af, hindra (ngt) att klart framträda; maskera. Tillslutna Himmel! Du, som ensam vet, / Hvad lif och död beslöja och betyda. Atterbom LÖ 2: 328 (1827, 1854). Lysande fester .. tjente .. förträffligt att beslöja vigtiga underhandlingar, som i hemlighet bedrefvos. Cronholm Lig. 114 (1839). För min blick det kommande beslöjas. Valerius 1: 4 (c. 1850). Beslöja .. sin afsigt. Dalin (1850). Empedokles och Anaxagoras sågo i mytherna beslöjade fysikaliska läror. Rydberg Myt 2: 520 (1889). I det polyfona arbetet (i den engelska madrigallitteraturen) röjer sig en utsökt smak, ett fint lagom, som icke undanskymmer utan endast lätt beslöjar melodins konturer. Wegelius Mus. hist. 119 (1891). Med det romantiska kynnet i hela Topelii åskådning stämmer väl den beslöjade mystiska stämning, som hvilar öfver hans icke alltid klara diktion. Paulson Minnestal 99 (1899). (Taflan) utmärkes af en .. beslöjad och dämpad färgton. VL 1901, nr 37, s. 3. — särsk.
a) fotogr. i p. pf. i adjektivisk anv.: oklar på grund af slöjbildning, slöjig; jfr SLÖJA ss. fotogr. term. Bilderna blifva beslöjade. Nyblæus Fotogr. 70 (1874). I sådant fall blifva plåtarne ”beslöjade”, d. v. s. ej klara i dagrarne. Tekn. tidskr. 1888, s. 43.
b) med afs. på blick, ögon o. d.: liksom öfverdraga med en slöja, skänka ett drömmande l. frånvarande l. inåtvändt uttryck åt; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: dimmig, skum, drömmande, frånvarande, inåtvänd. De Geer Minnen 1: 91 (1847, 1892). Sök icke städse med beslöjadt öga / Din ädle fader i den svarta mullen. Hagberg Shaksp. 1: 282 (1847; eng. vailed lids). Om jag min blick och panna har beslöjat. Därs. 12: 8 (1851). Dessa ögon, .. som stundom beslöjas än af ögonhårens mörka fransar, än af en fuktig glans. Rydberg Frib. 37 (1857, 1866); jfr 2. Hennes beslöjade blick började skimra i klara tårar. Wikner Vitt. 26 (1869). — jfr TÅR-BESLÖJAD.
c) i sht mus. med afs. på röst l. ton: fördunkla klangen af, minska klarheten hos; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: (ngt) dunkel l. dof l. dämpad; om röst äfv.: (ngt) belagd (se d. o. 2) l. tjock. L. har en föga stor, något beslöjad, men mjuk och väl skolad bariton. NF 9: 723 (1885). Gud vet, om icke generalens .. stämma var litet beslöjad, då han uttalade sin sista helsning: ”adjö, och Gud vare med dig, gamle kamrat!” Quennerstedt Ind. s. 72 (1887). Tonen (i altfiolen) är mera beslöjad än violinens. Wegelius Musikl. 2: 174 (1889). Fröken P. var kanske ej vid sin allra bästa disposition, åtminstone lät rösten då och då något beslöjad. VL 1892, nr 270, s. 3. Min stämma .. har .. fått en dof beslöjad klang. Strindberg Ensam 108 (1903).
d) om uttryckssätt o. d.: gifva förtäckt form, framställa i förtäckta ord; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: förtäckt, förbehållsam. Tala i alldeles beslöjade ordalag. Palmær Eldbr. 126 (1848). Beslöja sina ord, sin mening. Dalin (1850). Hans vägran att följa de mer och mindre beslöjade antydningarne. Beskow Minnesb. 2: 64 (1866). Det beslöjade, drömlikt antydande uttryckssättet i mången lyrisk dikt gör, att den omöjligt skulle kunna omskrifvas på prosa. NF 10: 375 (1886). Planer uppgjordes .. för Sveriges räddning från undergång; medan .. nödvändigheten af en hvälfning allt mindre beslöjadt uttalades. E. C. Tegnér i Hist. tidskr. 1895, s. 241. (Eufemismer äro) beslöjande eller skonsamt förmildrande och försvagande eller förskönande omskrifningar. Cederschiöld Kvinnospr. 62 (1896, 1900). (Hvad Snoilsky i sina dikter) direkt biktar och betror oss om sitt lif, (är) beslöjadt och förklädt. Levertin Sv. gestalt. 261 (1903). — jfr HALF-BESLÖJAD.
e) om känslor, i p. pf. i adjektivisk anv.: tillbakahållen, undertryckt, dämpad. Han spelade .. med en underström af het, beslöjad lidelse. Quiding Hvidehus 43 (1899).
f) hindra från att framstå i sitt rätta ljus, bemantla (se d. o. II a), maskera. Dessa skäl segrade, understödda af Agrippinas retelser, hvilken under trägna besök, dem slägtskapen beslöjade, så förtjusade farbrodern, att hon blef de öfriga föredragen. Kolmodin Tac. 2; 55 (1835). Alltså hade Hattarnes penninghushållning fört till en beslöjad bankrutt. Malmström Hist. 3: 168 (1870).
Spalt B 1583 band 3, 1905