| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESOLDA besol4da, i Sveal. äfv. 032 (beso´lda Weste; bes`ållda Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (Emanuelsson Polyb. 1: 127 (1833), Figaro 1891, nr 5, s. 1).
1) taga l. hafva (soldat l. soldater) i (sin) sold; lämna sold åt.
a) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] (numera föga br.) taga (o. hafva) i sin (l. ngns) sold; värfva. Svart G. I 140 (1561). (Öfverste de Laville) Vill .. på sin omkostnadt besolla 2000 (man) i Nederlandh .. och .. begiffue sig med dem till Pernow. A. Oxenstierna Skr. 1: 501 (1611). För samma skatt och uthlagor skall en Öfwerheet besolla sigh Krigzfolk, och andra Tienare, och Embetzmän. Rudbeckius Kon. reg. 59 (1615); jfr 2. Officererne .. haffva fördristat sigh att svara .. att dee intet äre .. besollade emott Churfursten, uthan emott Keijsaren att fächta. RP 5: 200 (1635). Israels Konung hafwer besoldat emot osz the Hetheers Konungar. 2 Kon. 7: 6 (Bib. 1703; Bib. 1541: solderat). General-Staterne stodo i underhandling, at besolda dem i sin tienst. Nordberg 1: 773 (1740). Konungen uti Preussen (sade sig) .. vilja substituera besåldade troupper, som kunde samlas uti tyska riket. Höpken 2: 314 (1756). Soldater besoldades (af Kristina Gyllenstierna) och sattes under anförare. Läseb. f. folksk. 434 (1892). — särsk. i uttr. låta besolda sig, taga värfning. The skulle draga til sin Herra och låta sigh ther besolla. Petreius Beskr. 1: 25 (1614). När han såg oenighet och galenskap i Ektenskapet, lät han besolla sig för een Landzknicht (dvs. ss. landsknekt). Växiö domk. akt. 1655, nr 258. Björnståhl Resa 1: 93 (1770).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] betala sold åt, aflöna; hafva i sin sold. G. I:s reg. 10: 318 (1535). (Soldaterna) skole lönte, besolladhe och försorgdhe vardha. Oxenst. brefv. 1: 28 (1614). (Kristiern II) öfvertalte någre Förstar .. at hopbringa krigsfolk, det han sielf åtog sig at besolda. Dalin Hist. III. 1: 83 (1760). Amerikas guld .. satte det (dvs. Spanien) i stånd att besolda de väldigaste härar. NF 15: 135 (1890). Ett dugligt (rytteri) .. besoldadt af kronan. Rydberg Vap. 283 (1891).
2) [utvidgad anv. af 1; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera knappast br.) i allm.: aflöna (icke militär tjänsteman l. person) för tjänst(er). Rudbeckius Kon. reg. 59 (1615; se under 1 a). Att en wiss Secretarius, .. ahntoges och besållades. RARP 3: 87 (1638). Kristina lät den lärde, af henne besoldade, professor Conring, uppsätta och trycka en skrift till försvar af hennes påståenden. Fryxell Ber. 10: 107 (1842). Staten begynte besolda (universitetslärarna), och fordrade deremot tjenst och lydnad. Geijer I. 1: 188 (1845).
3) (i sht i skriftspr.) leja (ngn för mindre aktningsvärda syften); betala, köpa, muta; äfv. med sakobj.; jfr SALARIERA. Besoldad publicist, press, tidning. Til så mycket mera och större styrkas vinnande, hade de besoldat Pechlin. Tilas i HSH 16: 335 (1770). Så skall allt falskt, besoldadt lof / I ålderns natt sin glans förlora. Leopold 2: 106 (1790, 1815). År 1674 började med likartade mutor åt andra sidan. Det var Spanien, som skulle besolda de rådsherrar, hvilka talade för Holland och för neutraliteten. Fryxell Ber. 15: 31 (1843). Efterspanad af besoldade mördare. Oscar II Skr. 3: 315 (1868, 1888). Genom sitt föredöme gaf han (dvs. Marini) fart åt den besoldade tillfällighetspoesien. NF 10: 924 (1886). — i numera obr. förb. Ty will iagh besolla dem ther uppå, / the skola kampt (dvs. i hast) honom ihiäl slå. Asteropherus 42 (1609).
Spalt B 1601 band 3, 1906