| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESPOTTA bespot4a, i Sveal. äfv. 032 (bespo´tta Weste; besp`åtta Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Visb. 1: 118, 119 (c. 1620: bespotten)), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (numera knappast br., Lex. Linc. (1640; under ostentus), Atterbom Siare VI. 1: 114 (1852; i ssg) m. fl.); -ARE (se d. o.), -ERSKA; jfr BESPOTT.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. samt d. bespytte] (numera knappast br.) spotta på l. åt l. ned, nedspotta. Han skall öffwerantwardhas heedningana, och begabbas, och försmädhas och bespottas. Luk. 18: 32 (NT 1526; Luther: verspeyet werden, Vulg.: conspuetur, gr. ἐμπτυσϑήσεται). För min Skuld fäst på Korset fast, / Bespottad, qwald och slagen. Barnabibel 191 (1688); jfr Ps. 1819, 459: 6. Lind (1749). Bespotta (användes) skämtv(is) för Spotta ned. Weste (1807). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). Cavallin (1875). jfr: Presidenterna F. och R. (i Åbo), som röstat för H:s hängning, (drogos) ut och förevisades för massan samt bespottades både i uttryckets verbala och bildliga mening. GHT 1905, nr 258 A, s. 3; jfr 2. — i bild. (Jesus) ser efter, om .. någor .. kommer .. med ångerfulla tårar til at aftwå Hans bespottade ansickte. Spegel Pass. 12 (c. 1680).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (i sht i religiös stil) hånande gyckla l. drifva gäck med l. göra narr af l. förlöjliga; begabba; håna, skymfa. Closterfolk warder aff mongom bespottat och begabbat för theras clädabonat skul. O. Petri Klost. F 1 b (1528). Man pläghar bespotta en barmhertog krijgs man. Dens. Kr. 41 (c. 1540). Alle the som migh see bespotta migh, gapa vp medh munnen, och rista hoffuudhet. Psalt. 22: 8 (Bib. 1541; Luther: spotten, Vulg.: deriserunt). Bespotta icke tins fadhers brist. Syr. 3: 12 (Därs.). Hwad är gemenare (dvs. allmännare), än at the mäcktige i werldene bespotta Gud? Spegel Pass. 249 (c. 1680). Bespotta .. Lat. deludere, illudere, irridere, contumelia afficere. Dens. Gl. 473 (1712). De i lägret qvarvarande .. bespottade den antågande fienden. Strinnholm Hist. 2: 111 (1836). Då christendomen först uppkom, blef hon af de höga och visa .. bespottad. Franzén Pred. 5: 217 (1845). Bespotta heliga ting. Dalin (1850). Hvad du äger bäst och renast, / haf ej fram det att bespottas. Melin Dikt. 2: 96 (1904). — jfr SJÄLF-BESPOTTNING. — särsk.
a) (föga br.) utan obj.: drifva gäck; håna. Du må ikke bespåtta, dät kan dig dylikt vederfaras. Schultze Ordb. 4835 (c. 1755). Flere anhängare (af Voltaire) .. bruka och missbruka hans Snille til at bespotta. Björnståhl Resa 2: 86 (1773).
b) (†) tillfoga (ngn) en skymf. (E. XIV) Togh .. sigh till drottningh en stocke knechte dotter och ther med bespottade all adelen och teh[res] barn. RA 2: 278 (1569). jfr Spegel Gl. 473 (1712; se ofvan).
c) (föga br.) närmande sig bet.: ringakta, icke fråga efter. Han (dvs. strutsen) .. bespottar bådhe hest och man. Job 39: 21 (Bib. 1541; öfv. 1904: ler .. åt, Luther: verlacht, Vulg.: deridet, Sept.: καταυελάσεται). Then j himmelen boor begabbar them, och Herren bespottar them. Psalt. 2: 4 (Bib. 1541; Luther: spottet, Vulg.: subsannabit, Sept.: ἐκμυκτηριεῖ). Then som then fattigha bespottar han försmädhar hans skapare. Ordspr. 17: 5 (Därs.; Luther: spottet, Vulg.: despicit). Tu manhafte Diana, / Som .. / .. bespottar Lijn och Vll. Stiernhielm Fägn. 67 (1643, 1668). (Den aflidna) jordiskt alt bespottar / Hos Gud. Granatenflycht Vitt. 328 (1711). Du .. har bespottat alla varningar och alla förutsägelser af Guds hämdedomar. Thomander Skr. 1: 375 (1829).
3) (†) gäcka. Konung Eric (XIII var) ej rådlös, at åter på et nytt sätt bespotta de Svenska Herrarnas försigtighet. Botin Hem. 2: 129 (1756, 1789).
Spalt B 1619 band 3, 1906