| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESPOTTARE bespot4are, i Sveal. äfv. 0302 (bespo´ttare Weste; besp`åttare Almqvist), m.||(ig.) (om kvinna nyttjas hellre BESPOTTERSKA); best. -en, äfv. -n; pl. =.
(i sht i religiös stil) person som (ofta l. gärna) bespottar (se BESPOTTA 2): smädare, lastare; i sht i fråga om bespottande af Gud l. religionen. Säll är then som icke .. sitter ther the bespottare sittia. Psalt. 1: 1 (Bib. 1541). Huru lenge (vilja) .. the bespottare lust haffua til gabberij ..? Ordspr. 1: 22 (Därs.). J yttersta dagharna warda kommande bespottare, som .. säya, Hwar är nu thet löffte om hans tilkommelse? 2 Petr. 3: 3 (Därs.; NT 1526: geckare). Lex. Linc. (1640; under derisor). Tessin Bref 2: 119 (1754). Den rätta kristliga kyrkan hon står i medelpunkten, lika långt från bespottare som svärmare, lika långt från gudlösheten som från vidskepelsen. Tegnér 7: 214 (1837). Lysander Skr. 458 (1880). Ordspr. 21: 24 (öfv. 1904). — jfr GUDS-, RELIGIONSBESPOTTARE m. fl.
Spalt B 1621 band 3, 1906