Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESTÖRT bestœr4t (bestö´rt Weste), p. adj.
Ordformer
(bestyrtse (pl.) RARP 7: 49 (1660). bestyrt Spegel Gl. (1712). bestörd Börk Dar. 1120 (1688), Swedberg Schibb. 289 (1716). bestörter A. L. Lewenhaupt i Karol. krig. dagb. 2: 236 (1718))
Etymologi
[sannol. efter t. bestürzt, eg. p. pf. till bestürzen (se BESTÖRTA, särsk. BESTÖRTA II); jfr d. bestyrtet, bestyrtset, nt. bestört, bestürt, holl. bestord. Formen bestörd torde bero på anslutning till (p. pf. af) STÖRA l. till FÖRSTÖRD i bet. högeligen bestört, formen bestyrt(se) på anslutning till t.]
häpen, öfverraskad.
a) [jfr motsv. anv. i d., nt., holl. o. t.] slagen (af förskräckelse, oro l. sorg); bragt ur fattningen, konsternerad; i hög grad häpen, plötsligt o. oangenämt öfverraskad o. förvirrad; jfr BESTÖRTA II, BESTÖRTAD 1, BESTÖRTNING a. Göra ngn bestört. Blifva bestört öfver ngt. Visa en bestört uppsyn. Wår Alliantz medh Churförsten .. är til intet worden, och äre wij på denna Orten (dvs. Danzig) intet lijtet bestörte. N. Av. 24 jan. 1656, nr 1, s. 4. (K. X G:s död) war ett oförmodelighit och hastigt bårtryckiandhe, som giordhe alle hiärtan bestyrtse. RARP 7: 49 (1660). Perplex, .. bestörd, handfallen. Swedberg Schibb. 289 (1716). Ambassadeuren stod helt bestört öfver gierningen. Höpken 1: 23 (c. 1760). Bestörte blifva vi af en hotande oförmodad händelse, innan vi ännu hunnit öfvertänka den. Den känsla, som då uppstiger, tyckes vara sammansatt af förvåning öfver det oförmodade, af villrådighet öfver hvad man skall vänta deraf, och af fruktan för de troligen olyckliga följder. Lidbeck Anm. 327 (1798). Man blir bestört, om ett öfverraskande missöde gör ett häftigt intryck. Moberg Gram. 67 (1815). Vänd (o Gud) af din vrede / Från bestörta länder. Ps. 1819, 387: 1. Armén är bestört, allt går på sin hals. Runeberg 2: 77 (1848). Ond och bestört, damaskerna beser / Den (af gatsmutsen) öfverstänkte. Snoilsky 4: 67 (1887). jfr: Himlens rädsla kufvar / Hans (dvs. satans) aldrig förr bestörta mod. J. G. Oxenstierna 4: 145 (1815).
b) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (numera föga br.) förvånad l. öfverraskad l. häpen utan ngt bibegrepp af att förvåningen l. öfverraskningen är af oangenäm natur; numera bl. med bestämning som angifver förvåningens l. öfverraskningens art; jfr BESTÖRTNING b. Telemach blef bestört, at (i Kalypsos grotta) finna under en bygdelik Enfaldighet alt det som kunde ögonen intaga. Ehrenadler Tel. 7 (1723; fr. surpris). Man blir bestört, när man ser stora theatern (i Parma). C. A. Ehrensvärd 12 (1782). Mark. 2: 12 (öfv. 1883). Jag minns din gladt bestörta min. Wirsén Vis. 244 (1899).

 

Spalt B 1778 band 3, 1906

Webbansvarig