| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESUDLA besud4la, äfv. besɯ4dla, i Sveal. äfv. 032 (besu´dla Weste), v. -ade; se för öfr. SUDLA. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (Schultze Ordb. 5182 (c. 1755)).
1) (numera mindre br.) i eg. bet.: nedsmutsa, nedsöla, nedfläcka, (för)orena. När tu will vthspotta, så wendt tigh bårt, at tu icke någon på spoter och honom besuddlar. Hambræus Erasmus A 9 a (1620). Lerfftstycket (var) blodigt och besuddlat. Rel. cur. 223 (1682); jfr 3 a. Tilförene skulle han stöta en värja i bröstet på mig, och besudla mig med blod, på thet man skulle bringa folcket på the tanckar .. at jag af en Bandit vore mördad. Humbla 236 (1740). Gallan dödade foglar, då de sårades af den dermed besudlade knifspetsen. Berzelius Kemi 6: 272 (1830). Oklippt håret han bär, höljdt med besudlande stoft. Tranér Anakr. 141 (1833). (Mynthögar lågo) icke längre bort, än att blodströmmen funnit en väg dit och besudlat den blanka metallen. Rydberg Frib. 5 (1857, 1866). — refl. Han besudlade sig med dät orena diurets träkk. Schultze Ordb. 5181 (c. 1755).
2) (i sht i högre stil) mer l. mindre bildl.: söla, sudla, sätta fläck på, befläcka, fläcka, oskära. Schultze Ordb. 5182 (c. 1755). Okända och besudlade namn. C. J. Livijn i Bref rör. N. Skol. hist. 89 (1810). En af Matroserna och Kajutvakten vägrade .. att besudla sina händer i sina förmäns blod. AB 1831, nr 47, s. 3; jfr 1. Var än Frankrike besudladt med blod, .. Frankrike var ändock ej förloradt. Cronholm Tal 14 (1843); jfr 1. Flora afbröt honom här genom en ström af ord och uttryck, med hvilka jag ej vill besudla mitt papper. Bremer Dagb. 324 (1843). Du .. som ej vill besudla samvete och händer med oskyldigt blod. Rydberg Ath. 199 (1859, 1866); jfr 1. (Charlotte Corday) förstod mycket väl .. att skilja mellan 1789 års principer och de män, i hvilkas händer de förvrängdes och besudlades. Hedin Rev. qv. 139 (1879). — jfr OBESUDLAD. — särsk.
a) refl. Besudla sig med laster åkk skälmstykken. Schultze Ordb. 5181 (c. 1755). H. Reuterdahl (1839) i Hist. tidskr. f. Skån. 2: 231. — (†) Knut helige .. i Dannemark .. besudlade sig i dageliga synder. Botin Hist. 2: 231 (1792).
b) (numera mindre br.) i fråga om förklenande yttranden: smutskasta, nedsvärta. Then döde haar sökt Leutenamptens ährlige nampen i lifstijden besudhla. Växiö domk. akt. 1680, nr 245. De skrifvande skojarne .. besudla allt. Geijer I. 3: 140 (1825). Ingen Crusenstolpe hade ännu börjat förmörka Carl Johans lif och besudla hans historia. Sätherberg Lefnadsm. 39 (1896).
3) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: oren.
b) bildl. (jfr 2). Någhra Wrongwijses Besudladhe Tungor. L. P. Gothus Pest. b 3 a (1623). Almqvist (1844).
Spalt B 1782 band 3, 1906