| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESVARA besva4ra, i Sveal. äfv. 032 (besva´ra Weste; besvàra Almqvist), v. -ade; se för öfr. SVARA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -ING (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (J. Leffler i Ekon. samh. 1: 430 (1894)).
— jfr OBESVARAD.
1) [jfr motsv. anv. i d. samt holl. beantwoorden, t. beantworten] om muntligt l. skriftligt l. gm tecken l. annat meddelelsemedel gifvet svar (på tal, skrifvelse, rop, hälsning, sång o. d.).
a) (†) utan obj. l. med direkt obj. som angifver svarets innehåll: svara (ngt); stundom med prep. på: svara (ngt) på (ngt) (jfr c). Altsså blef mig beswarat, det Hr Probsten sådant icke tillåta lährer. Växiö domk. akt. 1698, nr 367. Han frågade mig .., om jag ägde någon kundskap i thet språket (dvs. franskan)? Och tå jag med ja besvarade, bad han mig, at … Humbla 150 (1740). Nämbden besvarade härpå, at … Rääf Ydre 3: 323 (1742). Häremot besvarade Bengt Amundson at han .. funnit sig befogad, at kasta igen thenna graf. Därs. 326 (1745). Jag besvarade Young tämmeligen kort, att hvad han meddelat Davy var ett förrådt förtroende. Berzelius Själfbiogr. ant. 65 (1823). — särsk. i fråga om skrifvelser (jfr b β, c ε α’). Vppå dhet första (brefvet) skulle iagh strax besvarat. Växiö domk. akt. 1686, nr 208. At iagh .. låtit förhindra migh at besvara på så många min aldrakiäreste Systers nådiga skrifvelser. Carl XII Bref 66 (1704). Växiö domk. akt. 1710, nr 191.
b) (†) med direkt obj. som betecknar den person o. d. till hvilken svaret riktas: svara (ngn), gifva (ngn) svar; i pass.: få till svar, få (det) svar(et); stundom med prep. på: svara (ngn) på (ngt). Han helsade på honom, men beswarades, du må hälsa på dhen och dhen. Växiö domk. akt. 1686, nr 120; jfr δ. Församblingen (har) .. ödmiuk ansökning giordt .., att kunna hädan effter, som här till få åthniuta .. wår egen kyrckioherde, men blefwe beswarade, att Consistorium .. församblingens begiäran i detta måhl intet Bijfalla kan. Därs. 1699, nr 2. Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem (dvs. prästeståndets deputerade). 2 RARP 3: 233 (1723). På hvad du åter sagt om det förbundets våda / .. Jag ock med enkla ord vill fritt besvara dig. J. G. Oxenstierna 5: 59 (c. 1817). Johansson Hom. Od. 13: 139 (1845). — särsk.
α) i bild. Låt dessa foglar små, som qvittra här, millioner, / Besvaras .. af våra glada toner. Bellman 1: 122 (1770). Genom stormarna er jubelsång I ryten, / Besvarade af bergen långtifrån. Stagnelius 1: 118 (1813?). Med jemna ljungeldsslag, som dåna mot vår strand, / Kodanska vikarna besvara Gardaskären. Wallin Vitt. 1: 42 (1808).
β) i fråga om skrifvelser (jfr a slutet, c ε α’). Eders Högw:ttz skrifwelse .., hvarmed E:rs Högw:tt har behagat oss beswara på wårt bref. Växiö domk. akt. 1675, nr 46. Oaktadt jag tusen gånger bjudit till att i vers besvara H:r Ryttmästarn, har dock mitt bemödande blifvit aldeles fåfängt. Kellgren Bref t. Clewberg XVI (1779).
γ) i fråga om rättsligt svaromål. Iagh (har blifvit) .. till Wexjö Citerat honom att beswara. Växiö domk. akt. 1678, nr 168.
δ) i fråga om hälsning l. salut (jfr c ε γ’ samt 2 a α). Vid vår ankomst helsade vi dessa (dvs. skeppen) med 8 kanonskott, och blefvo besvarade af dem alla, huller om buller. J. Wallenberg 293 (1771). Sedan jag saluteradt Fästningen, och blifvit besvarad med lika många skott, for jag i land. Landell Bligh 50 (1795).
c) med direkt obj. som betecknar det yttrande o. d. hvilket föranleder l. framkallar svaret: svara på (ngt).
α) med afs. på en fråga (vare sig i allm. l. vid omröstning, undervisning, förhör o. d.) l. en förfrågan: (muntligen l. skriftligen) lämna svar på, svara på. Besvara en fråga med ja eller nej. Förfrågningar besvaras med omgående. Besvara en interpellation. Denna frågan bör et Barn i Religionen kunna besvara. Lagerström Bunyan 1: 156 (1727). Hvad voro våre granne Ynglingar, om de intet mängde Fransöskan i hvart annat ord? Detta tycks vara svårt nog at besvara. Dalin Arg. 1: 295 (1754). (Landtmarskalkens proposition) Besvarades med enhällig och gällande salfva af Ja. D. Tilas i HSH 16: 289 (1769). Jag hade mycket att fråga och han mycket att besvara. Atterbom Minnen 25 (1817). (Ordföranden frågar:) ”Antages .. förslaget?” Höras då öfvervägande ja-rop, yttrar ordföranden: ”Jag finner frågan med (öfvervägande) ja besvarad”, och befäster beslutet med klubbslag. Svenson Öfverläggn. o. besl. 9 (1889).
β) med afs. på ett allmänt spörsmål l. vetenskapligt problem l. dyl., uppfattadt ss. l. uppställdt i form af en fråga: utreda, lösa, (tillfredsställande) svara på. Efter min bästa öfvertygelse, har jag sökt besvara den framställda frågan (om samhällslärans förhållande till tidens revolutionära sträfvanden). Leopold 3: 121 (1797, 1816). Frågan om huru de första menniskorna fingo det första språket .. kan .. icke historiskt besvaras. Claëson 1: 169 (1858). De hufvudfrågor, hvilka här föreligga oss till besvarande. Oscar II i VittAH 25: 5 (1863, 1867). En prisfråga, som .. af kongl. Patriotiska Sällskapet 1773 framställdes till besvarande. Eichhorn Sv. stud. 1: 70 (1869). Vi kunna .. anteckna vissa frågor, som vi önska besvarade. Rudin Ord. t. ungd. 3: 17 (1903).
γ) (numera knappast br.) om öfverordnad myndighet l. person med afs. på en hemställan, ansökning o. d.: lämna besked på, svara på. Besvara en ansökning, en supplik. Almqvist (1844; betecknadt ss. föga br.). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.).
δ) med afs. på inkast l. invändningar, recensioner l. kritiker, anmärkningar, förolämpningar l. beskyllningar o. d.: bemöta, (söka) vederlägga, gendrifva, tillbakavisa. Altså hafver jag .. besvarat thet första inkastet. Rydelius Förn. 138 (1720, 1737). En så eländig beskyllning bör ej ens besvaras. Tessin Bref 2: 202 (1754). Hertigen hölt under sin värdighet at besvara dessa tilmälen. Celsius E. XIV 113 (1774). Såsom allt sådant är uppenbar Lögn: så kan det af Publiken besvaras med det enda lilla ordet .. fy! Thorild 3: 442 (1792). Invändningar mot det anförda .. skola vi här nedanföre särskildt upptaga till besvarande. Snellman Stat. 361 (1842). A. Kock i Arkiv f. nord. filol. 20: 283 (1904). — (†) refl. i passiv bet.: (kunna) bemötas l. gendrifvas. Den invändningen .. besvarar sig lätt. Nyrén Parmentier 306 (1783).
ε) i allm. yttra l. (medelst tal l. skrift l. tecken l. åtbörder o. d.) meddela sig med anledning af ett muntligt l. skriftligt uttalande l. ett (medelst ord l. tecken l. åtbörder o. d. gjordt) meddelande, utan att därmed närmast afses ett svar på en fråga l. ett bemötande af invändningar: svara på (ngt); ofta med prep. med: svara på (ngt) med (ngt). Han besvarade skålen omedelbart med några hjärtliga ord. (Ibland oumbärliga kyrkoseder) räknar man, .. at de församlade skulle besvara böner, lofsånger och tacksägelser med Amen. Bælter Cerem. 44 (1760). Jag äfven i min gissning hör / Charlotta qvittra Les Troqueurs, / Och Adolfs bas dess drill besvara. J. G. Oxenstierna 2: 225 (1775); jfr 2 a α. Hans afskedstal till adeln blef af ingen besvaradt. Adlerbeth Ant. 1: 164 (c. 1792). (Eko) besvarade klagoropen kring den döde (dvs. Narkissos), som förskjutit henne. Rydberg Ath. 139 (1859, 1866; uppl. 1876: gentog). Besättningen besvarade min bön med ett plumpt, högt skratt. Nyblom Hum. 281 (1874, 1883). Derefter uppläste hvar efter annan sitt inträdestal, sist Rosenstein, hvilken på samma gång besvarade de öfrigas tal. Ljunggren SAHist. 1: 20 (1886). — särsk.
α’) med obj. betecknande bref l. skrifvelse (jfr a slutet, b β). Min kiära Syster öfverseer medh, at iagh på en lång tidh efftersat min skyldigheet at upvachta och besvara Mon Coeurs kiära och nådiga skrifvelser. Carl XII Bref 40 (1701). Således har jag bordt besvara min Herres angenäma af den 12. October. Dalin Arg. 1: 50 (1733, 1754). Nu til besvarandet af Brors kärkomna Bref. Porthan Bref t. Calonius 476 (1798). (Kejsarinnans not) lemnades, oaktadt Oxenstierna ”för höflighetens skuld” yrkade dess besvarande, utan afseende. Wirsén i SAH 61: 81 (1884).
β’) (i sht förr) post. (under godkännande l. protest) erkänna ingången af (post l. brefkarta). När Chartan till en Ort .. är färdig, åligger Postförvaltaren å andra sidan deraf teckna den advis, hvarigenom den näst förut från samma Ort ankomne Bref-Chartan besvaras. SPF 29 (1817). Afsända och besvarade poster. Gen.-poststyr. cirkul. 1868, s. 103.
γ’) med obj. betecknande hälsning, salut o. d. (jfr b δ samt 2 a α). Hon besvarade min hälsning mycket vänligt. Fästningen besvarade saluten. Ångbåten besvarade signalen. I mängdens sätt att helsningen besvara / Sig tecknar vördnad blott för Kejsarns höghet. Fahlcrantz 1: 101 (1842, 1863). Fabbes helsning besvarades af Birgit med ett: Jaså, du är här nu igen. Rydberg Vap. 39 (1891). Gång på gång måste vi vända oss om och tillvinka (gumman) .. ett farväl, hvilket med viftningar af förklädet besvarades. Läsn. f. sv. folket 1906, s. 49.
δ’) med saksubj. Valerii sånger .. afsjöngos af Harmoniska sällskapet, och tusende rop besvarade dem. Tegnér 6: 116 (1829). Ett bifallssorl af manskapet besvarade hans tal. Kolmodin Tac. Ann. 2: 85 (1835). Derefter besvarades hans (på en hvisselpipa frambragta) signal af en alldeles dylik. Rydberg Frib. 4 (1857, 1866). Ett doft skratt besvarar hennes (dvs. Singoallas) rop. Dens. Sing. 28 (1865; uppl. 1876: svarar till). jfr: Stridsluren .. besvarades af lurar .. från skogen. G. Cederschiöld hos Schück o. Lundahl Läseb. I. 1: 48 (1901).
2) i fråga om handlingar l. känslor.
a) i fråga om korresponderande handlingar.
α) återgälda l. gengälda (en handling med samma l. med en mot densamma svarande handling). Besvara ett besök, en handtryckning. Han besvarade den (dvs. omfamningen) med den fulla lifligheten af en lidelse. Rydberg Ath. 376 (1859, 1866; uppl. 1876: återgäldade). Hon medgaf, att hon .. hade besvarat hans blickar och helsningar. Därs. 275 (1859); jfr 1 c ε γ’. Jag undervisade honom att han, om det nappade, genast skulle kraftigt hugga till med det tunga och styfva spöet, emedan detta är sättet, att med huggkrok besvara nappet. Wetterhoff Fr. skog 1: 85 (1883). jfr: Besvara ej genast hans (dvs. älskarens) tryckande hand. Wallin Vitt. 2: 88 (1808). — särsk. i fråga om fientlig beskjutning o. d. Oacktadt Fiendens stadiga Canonerande .. af Rigas Citadell .. flitigt besvarades. Nordberg K. XII 1: 163 (1740). Derefter spände Assim sin båge .. för att besvara skottet, men då var riddaren redan försvunnen. Rydberg Sing. 83 (1865; uppl. 1876: gälda). En röd pansarbåt lossade väl första natten några skott .. mot de blå kanonbåtarna, men dessa besvarade ej elden. S. Natt och Dag i Ill. mil.-revy 1898, s. 110.
β) i förb. med prep. med: återgälda l. gengälda l. möta (ett yttrande, ett rop, en känsla l. en handling) med (en handling), till l. ss. svar på (ett yttrande osv.) göra (ngt); svara på (ngt) med (ngt). Då fick jag en Örfil; hvarpå jag ropade personlig Säkerhet, som besvarades med den andra Örfiln. DA 1772, nr 20, s. 2. Hvi tordes jag ej linda mig om hännes hals, och besvara hännes ögnakast med tusende kyssar? Weste Werther 102 (1783, 1796). På det jag med goda gerningar måtte få besvara ditt goda råd. Carlstedt Her. 2: 82 (1833). Dessa s. k. Julii-ordonnancer besvarades af staden Paris med det uppror som slutade med regeringens besegrande. Svedelius Statsr. ansv. 179 (1856). Samma dag (hade) .. Thiers besvarat nationalförsamlingens negativa votum öfver råämnestarifen med sin afskedsansökan. Forssell Stud. 2: 362 (1888).
b) i fråga om tvenne personers l. gruppers korresponderande känslor.
α) återgälda l. gengälda (en känsla med samma känsla); i sht i fråga om vänskapliga känslor. (Han) har älskat dig, och hans kärlek har blifvit besvarad. Stagnelius 2: 99 (c. 1815). Om han funne sina känslor besvarade. Hagberg Shaksp. 2: 17 (1847). Hur ömt den sköna Nanni Page jag älskar, / Som också har min böjelse besvarat. Därs. 11: 268 (1851). H. Lilljebjörn Hågk. 2: 43 (1867). — (†) Glöm hatet, blif min vän; Pompé dig derom ber. / Kanske hans tänkesätt är värdigt att besvara. Leopold 1: 50 (1790, 1814). Hvar en hoppades, i nöjdt förbidande, / Sin egen önskan se af Fältherrens besvarad. J. G. Oxenstierna 5: 163 (c. 1817). Hon kan sin moders glädje ej besvara. Fahlcrantz 3: 278 (1864). — jfr ÅTERBESVARA.
β) i förb. med prep. med: återgälda l. gengälda (en känsla) med (en annan känsla, en handling m. m.). Min sorgsna tanke var er kärlek, mig förklarad, / Min känsla det förakt hvarmed den är besvarad. Remmer Theat. 1: 8 (1812, 1814). Han (dvs. konung Kristian) besvarade herr Stens ädelmod och förtroende med .. bedrägeri. Fryxell Ber. 2: 246 (1826); jfr a.
3) [jfr holl. beantwoorden, ä. t. beantworten samt fr. répondre] (†) i fråga om korresponderande saker l. förhållanden: motsvara, bilda motsvarighet till; gå upp emot, uppväga. Lycken beswarade titt upsåt. Hermelin Du Four D 4 b (1683). Om, när, så framt .. besvaras med (tå) så … Giese 1—3: 450 (1730). Den lilla fördel, som iag suttit uti, .. lärer icke i ringeste måtto kunna besvara .. de store fördelar, som både äldre och yngre i Stifftet .. giort sig, vid Pastorater, à 80, 90, 100 och flere mantal. Växiö domk. akt. 1749, nr 444. Gud har giordt väl, fast han så velat skicka, / At jag är blind: Han har mig annat gedt: / Min hörsel är hvad altid kan besvara / Din skarpa syn. Dalin Arg. 2: 154 (1754).
Spalt B 1786 band 3, 1906