Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESVÅRA, v. -ade; sup. äfv. -svårt (G. I:s reg. 4: 100 (1527)). vbalsbst. -ING (se d. o.), -NING (se d. o.).
(†)
1) = BESVÄRA, v.1 I 1 b. Then som är wäl widh sin sinne, och medh ingen ting beswårat eller hindrat, ther han medh kan oskickeligh wara till thz gudh biudher, ee huadh ther är aff dryck maat eller annat. Förspr. t. NT 1526, s. 5 a.
2) = BESVÄRA, v.1 I 2. O. Petri Men. fall 209 (1526). Än thå thet (dvs. det äkta ståndet) är medh mera mödho och omak beswårat än iomfrudom. Dens. Klost. C 2 a (1528). Alle the som äre förtungadhe och beswåradhe aff syndenne. Handb. 1529, s. D 2 a. Mess. 1557, s. A 2 a. — särsk.
a) refl.: betunga sig l. sitt samvete (med ngt). (De) beswåre sich ey mz annars synder. O. Petri Klost. F 4 b (1528).
b) framställa (ngt) ss. värre än (det) är, tyda till det värsta; jfr BESVÄRA, v.1 I 2 d. Hade j wel saa godt raadth tiil ath wrsaka wore gerninghar som j them beswaaren. G. I:s reg. 2: 96 (1525).
3) = BESVÄRA, v.1 I 3. Epther j dandhemenn æren nogh beswaaredhe ther föruthann, skone wij eder ther wthinnan tagandis ther tiil noghen hielp aff stædherna. G. I:s reg. 3: 21 (1526). — särsk. = BESVÄRA, v.1 I 3 a. G. I:s reg. 4: 100 (1527). The som hws haffua til at vthleya, at the fattigha hwsarma medh husalegho icke för mykit beswåra. P. Erici 5: 69 a (1582).
4) = BESVÄRA, v.1 II 2. (Vi) haffue loffuadt tig att tu .. skulle bliffue vtaff mett then befalning .. epter thet att tu haffwer kendt tig therutinnan wara beswåratt. G. I:s reg. 7: 124 (1530).
5) i pass. = BESVÄRA, v.1 III 1. Ath j (J. af Hoya) icke wele beswåras med idhert örligx skip personliga formelte rikis dagh besörkia. G. I:s reg. 8: 83 (1532).
Spalt B 1798 band 3, 1906