| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESYNNERLIGT besyn4erlikt, i Sveal. äfv. 0302 (besy´nnerligt Weste), förr -LIG, -LIGA, -LIGEN (besy´nnerligen Weste; bes`ynnärligän Almqvist), -LIGIT, adv. -ligare.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. holl. samt mnt. besunderlinge, holl. bijzonder, t. besonders] (†) till BESYNNERLIG 1: särskildt; (hvar l. hvart) för sig. (Det) maa befalas huar forlæningxman scriffua vp .. huru monge frelses landbor (det finns i hvart län), besunnerliga andelige oc besunnerliga werdzlige. G. I:s reg. 1: 254 (1524). Landet skal jemra sigh, hwart och itt slechte besynnerligha, Dauidz hwsz slechte besynnerligha, och theras hustrur besynnerligha (osv.). Sak. 12: 12 (Bib. 1541; öfv. 1785: särskildt, öfv. 1904: hvar för sig). Tå skulle förbemelte Danske Commissarier och Rådh, sambtligen eller besynnerligen, widh theras ähra förplichtade wara .. medh fem Hästar och Tienare vthi Nylödese tilstädes komma. Tegel G. I 2: 126 (1622) [jfr samt och synnerligen]. Privatim, .. (betyder) enskylt, besynnerliga. Swedberg Schibb. 291 (1716). — särsk.
a) till BESYNNERLIG 1 a; för sig själf. Konunganar .. höllo besynnerligha j markenne. 1 Krön. 19: 9 (”20”) (Bib. 1541; öfv. 1904: uppställde sig för sig själfva, Luther: hielten im felde besonders, Vulg.: separatim in agro steterunt).
b) till BESYNNERLIG 1 d. J förstonne lärer .. (Petrus) j hopen offuer alt, ath the (dvs. människorna) skola wara thet werdzligha herscapet vnderdånughe, Ther nest besynnerligha ath tienarena skola wara theras herrar vndergiffne. Förspr. t. 1 Petr. (NT 1526).
c) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d. samt mnt. besunderen, holl. bijzonder, t. besonderlich, besonders] i synnerhet, företrädesvis, synnerligast; framför allt, allrahelst; enkannerligen; i superl.: i all synnerhet. G. I:s reg. 1: 37 (1522). Besynnerligha til Christi natwardh skulle herrans dödh forkunnas. Mess. 1531, s. A 2 a. Leffuandes Gudh, som är alla menniskiors Frelsare, men besynnerligha theras som troo. 1 Tim. 4: 10 (Bib. 1541; NT 1526: iw aldra mest theras som troo, öfv. 1779: förnämligast, Luther: szonderlich aber der glewbigen). The wore besynnerligen för then orsaak skuld tijt kompne. Tegel G. I 1: 23 (1622). Till ådtskillige landzändar .. serdeles och besynnerligen till Finlandh. RP 6: 93 (1636). Gud drager Omsorg för all Creatur; Men besynnerligen låter han sig wårda om Menniskiorna, och särdeles them, som troo på honom. Svebilius Kat. 37 (1689); jfr Lindblom Kat. nr 158 (1811). Ur någre ynglingar flögo Dunder-Ord, huru de kunde rida, fäkta, jaga och dansa, besynnerligen hvad lycka de haft i de två sidsta. Dalin Arg. 1: 131 (1733, 1754). Hvad man kallar gåfva at tala, är besynnerligast nödig för en Öfverhet. Tessin Bref 1: 56 (1751). Lär dig .. at vakta dig för människor, besynnerliga när de visa sig mycket vänliga och mjuka. Borg Luther 1: 104 (1753). (Ett fattighus) hvartil Herr Öfversten och Riddaren Ulfsparre besynnerligast bidragit. Tuneld 1: 410 (1773). Nu till andra saker och besynnerligen frågor, om hvilkas besvarande jag bönfaller hos dig. C. J. Livijn i Bref rör. N. Skol. hist. 231 (1811). Då barn födes får ingen gå ut eller in, eller öppna dörren, besynnerligen nattetid, utan att hafva eld med sig. Rääf Ydre 1: 117 (1856).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. holl. samt holl. bijzonder, t. besonders] (†) till BESYNNERLIG 4: synnerligen, i hög grad; ovanligt, särskildt, särdeles. Hans (dvs. Ussias) rychte kom wijdt vth, therföre at honom besynnerligha holpet wardt, til tess han mechtigh bleff. 2 Krön. 26: 15 (Bib. 1541; Luther: darumb, das jm sonderlich geholffen ward). Egreg(i)e besÿnnerliga. Gl. Ter. 67 (c. 1550). De lustslott, de (dvs. ekorrarna) om Sommaren bebo, äro af en mycket gammal bygningsart, och besynnerligen höga. Nordenflycht QT 1746—47, s. 173. Hela naturen härstädes är besynnerligt skön. Stiernstolpe Arndt 4: 21 (1808). Den 1 dennes åt jag frukost i sällskap med trenne besynnerligen goda vänner. Livijn 1: 346 (1824). Här, i Gethsemane, äro i synnerhet två eller tre (olivträd), som man icke kan betrakta, utan att besynnerligen gripas. Bremer G. verld. 3: 96 (1861). — särsk. motsv. BESYNNERLIG 4 b: synnerligen. Petreius Beskr. 1: 60 (1614). Faarten, dijt thenna Handel skall sträckia sigh, hafwer icke besynnerligen lenge warit vptäckt. Schroderus Uss. B 4 a (1626). De Pyramiderne, som man först hinder till, äro icke besynnerligen stora och därtill mäst förfallna. Eneman Resa 1: 192 (1712).
3) till BESYNNERLIG 5. Et besynnerligen skapat ting, An oddly shaped thing. Widegren (1788). Besynnerligt bildade slägten. Sundevall Zool. 117 (1835, 1864). Han bar sig så besynnerligt åt. Nyblom M. Twain 1: 27 (1873). Hon var en besynnerligt ful gammal människa med .. ett eget stramt drag vid munnen och hakan, som skulle halssenorna vara för korta. Lagerlöf Drottn. 248 (1899).
Spalt B 1847 band 3, 1906