Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESÖNDRING, f.
Ordformer
(-syndring)
(†) vbalsbst. till BESÖNDRA. (tillstånd af) söndring. Then twedrecth och besyndringh emellan riichen som han hade j synneth. G. I:s reg. 2: 98 (1525).

 

Spalt B 1886 band 3, 1906

Webbansvarig