Publicerad 1907   Lämna synpunkter
BETARFLIG, adj.
Ordformer
(-tarfvel- L. P. Gothus Mon. pac. 476 (1628), Leinberg Skolv. 3: 267 (1752) m. fl.; -tarfl- Ehrenadler Tel. 514 (1723))
Etymologi
[till BETARFVA; jfr mnl. bederfelijc, nyttig]
(†) behöflig, som behöfves l. tarfvas l. är af nöden, nödig, af behofvet påkallad, erforderlig. Konster och ordningar, som til thetta leffwernes wälstånd äro betarffwelighe. L. P. Gothus Mon. pac. 476 (1628). Dhe, som ifrån flychten hemkommit, (hafva) icke ännu kunnat få betarfvelig afvell på sina gårdar och hemman. 2 RARP 5: 718 (1726). Leinberg Skolv. 3: 267 (1752). — jfr HÖGT-BETARFLIG.

 

Spalt B 1958 band 4, 1907

Webbansvarig