Publicerad 1907   Lämna synpunkter
BETEL be3tel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. betlar.
Ordformer
(betel C. Nordendahl hos Salomon Snick. 87 (1890: lockbeteln); bettel Stål Byggn. 1: 152 (1834: loch-, stickbettlar), AHB 17: 34 (1858, 1867: stickbettel); bedel Röding 1: 290 (1794), Wikforss (1804; under betel), Deleen (1836; under betel))
Etymologi
[jfr sv. dial. betel, bajtel, nor. beitel, d. bedel, mnt. betel, beitel, holl. beitel o. t. betel, beissel. Ordet är en afl. af stammen i BITA (i annat afljudsstadium) i dess ursprungliga bet. klyfva; jfr sanskr. bhēdura-, bhēdira-, åskvigg, äfvensom de sannol. besläktade (PLOG)BILL o. BILA. Med afs. på bildningen jfr MEJSEL. Ordet kan vara urspr. nordiskt, men är kanske snarare lånadt från nt. Formen bedel beror på danskt inflytande; formen med kort stamvokal torde hafva uppkommit i ordets ställning ss. senare ssgsled o. i pl.]
snick. huggjärn; i sht i ssgr l. elliptiskt för dyl. Röding 1: 290 (1794). Wikforss (1804; under betel). Deleen (1836; under betel). — jfr HÅRD-, KROK-, LOCK-, STICK-BETEL.

 

Spalt B 1990 band 4, 1907

Webbansvarig