| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
BETRAKTARE betrak4tare, i Sveal. äfv. 0302 (betra´ktare Weste; betràkktare Almqvist), m.||ig. (om kvinna användes dock hellre BETRAKTARINNA; jfr äfv. BETRAKTERSKA); best. -en, äfv. -n; pl. =.
1) (knappast br.; jfr dock nedan) till BETRAKTA 1 a. En Beskodare eller betrachtare. Lex. Linc. (1640; under contemplator); jfr 2. Serenius (1734; under speculator). Store betrachtare af de diupa sanningar, som i räknandet ligga förbårgade. Lagerbring Hist. lit. 287 (1748; om pytagoréerna). Contemplateur, trice .. Djupsinnig Betraktare el. Beskådare. Björkegren (1784). Änglar, som ofta / Ned till betraktarens bädd i saliga drömmar sig sänkte. Stagnelius 1: 32 (1817; om en eremit); jfr slutet. — särsk. (fullt br. i religiös stil) till BETRAKTA 1 a α. En flitig betraktare af Guds heliga ord drages mäktigt af dess under. Almqvist (1844).
2) till BETRAKTA 3: åskådare; äfv.: iakttagare, observatör. Regardant .. Åskådare, betraktare. Holmberg (1795). Det fordras .., för att få ett säkert ögonmått af hvarje föremål, ett visst afstånd för betraktaren. Rydqvist i SAH 12: 518 (1827). En skarpsyntare betraktare skulle dock kanske ha upptäckt ett och annat naturligt grått hår. Sturzen-Becker 2: 31 (1861). (Från backens krön) kan man blicka ut öfver det Galileiska hafvet. Djupt under betraktaren ligger dess klara, blå vattenspegel. Läseb. f. folksk. 769 (1892).
3) till BETRAKTA 4, särsk. 4 a. Rydelius Förn. 84 (1721, 1737). Mine dagar äro framgångne såsom en skugge .. säger tidernas betraktare. Lehnberg Pred. 2: 68 (c. 1800). För allvarsammare betraktare (liksom Thorild) syntes detta (Stockholmspostens ständiga gyckel med dåliga versmakare) oädelmodigt. Atterbom Siare 4: 148 (1847). Huru svaret på denna fråga utfaller, kan för den ytlige betraktaren tyckas vara tämligen likgiltigt, men det är icke så. Aurén Klusil. 3 (1876). Denne upphöjde betraktare af människolifvet var hvarken främmande eller likgiltig för det närvarande och personliga lif, som omgaf honom. Cavallin 51 (1876). Äfven om betraktaren fäster sin blick obortvänd vid Arvid Horn, är bilden i hög grad mångsidig. Svedelius i SAH 54: 135 (1879). Forssell Stud. 2: 163 (1888). jfr: De flijtige och skarpsinnige Naturens försökiare och betrachtare. Kempe Graanen 102 (1675). — jfr SPRÅK-, VÄRLDS-BETRAKTARE.
Spalt B 2059 band 4, 1907