Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BETYGNING, r. l. f.
Etymologi
[jfr mnt. betuginge, holl. betuiging, t. bezeugung]
(†) vbalsbst. till BETYGA, v.1 — särsk.
1) till BETYGA, v.1 1: (vittnes)uttalande (om en sak); intyg, bevis; jfr BETYGANDE 1. Betygning, ther man betyger hwad billigt är. Lex. Linc. (1640; under dicæologia). En närvarandes betygning. Därs. (under repræsentatio). Betygning, testimonium, argumentum. Broman Gl. (1736).
2) till BETYGA, v.1 3; jfr BETYGANDE 3; anträffadt bl. i ssgr ss. NÅDE-, VÄNSKAPS-, ÄRE-BETYGNING.

 

Spalt B 2167 band 4, 1908

Webbansvarig