Publicerad 1908   Lämna synpunkter
BETYTLAD, p. adj.
Etymologi
[sannol. af ett icke uppvisadt mnt. ord; jfr nt. betunteln, betöteln, förvirra, göra förlägen (Brem. wb. 5: 32), af be- (se BE-) o. tunteln, inveckla, sno; jfr BETUTTAD]
(†) invecklad, snärjd, bunden. Fattigha menniskian som medh syndenne dödhenom och heluete betytlat är. NT 1526, Förspr. 2 b (Bib. 1541: bekayat, Luther: verstrickt). Haffuer tu borgat (dvs. gått i borgen) for tin nästa, så .. är (du) betytlat med tijns mundz taal. Sal. ordspr. 6: 2 (1536; Bib. 1541: inweffuat, öfv. 1561: besnärd, öfv. 1904: bunden, Luther: verknupfft).

 

Spalt B 2168 band 4, 1908

Webbansvarig