| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BETÄCKA betäk4a, i Sveal. äfv. 032 (betä´cka Weste; bet`äkka Almqvist), v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. TÄCKA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se 9 b α α’); jfr BETÄCKE.
— jfr OBETÄCKT.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., (ä.) holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) (helt o. hållet) täcka; med personligt l. ss. personligt tänkt subj.: breda ett täcke öfver (ngt), täcka öfver l. till, skyla, öfverdraga; med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: bilda ett täcke öfver, ligga öfver l. på, skyla; i p. pf. stundom närmande sig adjektivisk anv. När nu Aaron och hans söner sådant giordt haffua, och beteckt Helghedomen och all tess redhscap. 4 Mos. 4: 15 (Bib. 1541). Stofftet aff hans (dvs. Nebukadnesars) monga hestar skal beteckia tigh (Tyrus). Hes. 26: 10 (Därs.); jfr 2. Aff gråberget är niderfallet så mycket udi gruffven (vid Sala), thet hele bothnen och en stoor deell aff veggerne ther med beteckte äre. G. I:s reg. 24: 62 (1553). Man (kan) medh thet minsta Bladet (af pisangträdet) wäl betäckia heela sin Kropp, både före och baak. Kiöping Resa 91 (1667). Kyrkan, som nu betäcker det heliga rummet. Eneman Resa 2: 25 (1712). Hela denna trakten såg merendels hvit ut, betäckter af en hvit mossa. Linné Ungd. 2: 293 (1734). De höga alper .. äro med en beständig snö betäkte. I. J. Biberg hos Linné Skr. 2: 12 (1750). Hufvudet (på amfibierna) ser ut som det voro betäckt med mångkantiga fjäll. Retzius Djurr. 156 (1772). Konungens Lifhäst var betäckt med svart sammet. Hallenberg Hist. 1: 322 (1790; i skildring af K. IX:s begrafning). Is betäcker deras (dvs. bergens) toppar. Geijer II. 1: 142 (1825). Den sjuke håller sig under denna cur lagom betäckt, för att svettas. Hartman Husläk. 316 (1828). Den betäckande hällen (öfver O. Rudbecks graf). Atterbom Minnest. 1: 241 (1847). Den ena väggen betäcktes af ett bokskåp. Rydberg Frib. 23 (1857, 1866). Betorna .. böra .. under tiden betäckas med den afskurna blasten. Arrhenius Sockerb. 36 (1868, 1870). Halft betäckta / statyer. Heidenstam Alienus 1: 8 (1892). — (numera mindre br.) Beteck the nakotta medh tijn klädher. Tob. 4: 17 (Bib. 1541). (Jesus låg) vthi itt stall j Bethelem medh fattigh lindakläder j een krubbo beteckter. P. Erici Musæus 1: 80 b (1582). Den stora kyrkioporten .. medh koppar betekt. Rudbeck Bref 28 (1663). — jfr AXEL-, LUNT-BETÄCKARE samt MOLN-, SKY-, SLEM-, SNÖ-, STÅL-, ÖFVER-BETÄCKT m. fl. — särsk.
a) refl. (jfr g β). Tu haffuer beteckt tigh medh en skyy. Jer. kl. 3: 44 (Bib. 1541). Honorna af slägtet Aspidiotus .. betäcka sig med en äggformig, orörlig sköld, bildad genom afsöndradt vax. NF 14: 1393 (1890). — (numera mindre br.) (Hon) sprang nu hastigt vtaf sängen, betäckte sig med sin Rock och Pålniska öfverkläder. Humbla 41 (1740). (Tamar) betäckte sig med en slöja. 1 Mos. 38: 14 (öfv. 1904); jfr 6 a.
b) [efter motsv. uttr. i hebr.] (i biblisk stil, †) eufemistiskt i uttr. betäcka sina fötter, förrätta sin nödtorft. War ther een kula, och Saul gick ther in til at beteckia sina fötter. 1 Sam. 24: 4 (Bib. 1541; öfv. 1904: för något afsides bestyr); jfr: (Beteckia) Så tuchtigh är then helgha scrifft, at hon kallar thet, beteckia fötternar, tå man på hemligh maak gåår. Glossa t. 1 Sam. 24: 4 (Bib. 1541).
c) [jfr ä. eng. the hen is covering her eggs] (†) om rufning: ligga på, rufva. Hanen (af släktet Podiceps cornutus) betäcker äggen då honan är borta. P. G. Tengmalm i VetANH 15: 312 (1794).
d) [jfr motsv. anv. i holl. samt af t. decken] (knappast br.) kongruera med, sammanfalla med, täcka. Betäcka hvarandra, såsom tvenne lika figurer: sibi congruere. Lindfors (1815). — bildl., om ord o. uttryck: täcka, motsvara. Det begreppsområde, som betäckes af ordet eonisk, αἰωνιος. Rydberg Bib. lära (1880, 1893).
e) [jfr kläda i, hölja i] (†) med prep. i: kläda i. Hur däjlig i slagtningens glimmande stål / Sin väldiga kropp han betäcker! Stagnelius 1: 296 (c. 1815).
f) (knappast br.) naturv.
α) i p. pr. närmande sig adjektivisk anv.: täckande. Marklin Illiger 67, 287 (1818). Helt och hållet (tegellagdt) betäckande. Hahnsson (1884).
g) (utom i γ bl. i högtidlig stil) mer l. mindre bildl. Mörker må beteckia migh. Psalt. 139: 11 (Bib. 1541). Tå såg thet bistert vt: Ett swart Moln tig betäckte, / O Swea. Stiernhielm Jub. 29 (1644, 1668). Den Edle och fast dygdefulle Naturen, som i Skapelsen ganska god war, (är) medh ondskonnes Afwel .. swårligen betäckt. Kempe Graanen Föret. A 2 b (1675). Mörcker all vår siäl betäcker. Ps. 1695, 232: 2; jfr Ps. 1819, 328: 2. Änglar, utaf .. (Guds) klarhet och ära betäkte. Dalin Arg. 1: 328 (1733, 1754). Tänk, huru tidt man ser med prakt en Åsna betäckas. Därs. 54 (1754). (Jorden) är betäckt med en Tapet af de dråpeligaste Undervärk hopvirkad. Linné Del. nat. 3 (1773). Ett moln betäckte hans panna. Stagnelius 1: 3 (1817). (Gud) i mörkret mig betäcker, / Gläder mig i dagens ljus. Ps. 1819, 12: 5. Den skugga som betäcker en djupt sjunken karaktersbild. Cronholm Lig. 268 (1839). — jfr NATT-BETÄCKT m. fl. — särsk.
α) i numera knappast br. förb. Tu förkortar hans (dvs. din smordes) vngdoms tijdh, och betecker honom medh blygd. Psalt. 89: 46 (Bib. 1541; öfv. 1904: du har höljt honom med skam). Medh diwpet betecker tu henne (dvs. jorden) såsom medh itt klädhe. Psalt. 104: 6 (Bib. 1541; Luther: deckestu). Skammen beteckte wår ansichte. Jer. 51: 51 (Bib. 1541; öfv. 1904: blygsel höljer vårt ansikte). De blefvo drefna ur Lägret, betäckta med spott och försmädelse. Mörk Ad. 2: 447 (1744). Hur salighet betäcker / den nye lärarns själ! Tegnér 2: 80 (1812). Han .. betäckte henne med en kärleksblick. Bremer Nina 628 (1835).
β) (mindre br.) refl.: hölja sig. Den gamle Saint-Cyr Puy-Greffier, som betäckte sig med ära. Cronholm Lig. 150 (1839) [jfr t. sich mit ehre bedecken]. — (†) The som bädda sig i sorg och betäcka sig med jämmer. Kolmodin Rök. 61 (1728, 1745).
γ) [jfr t. decken i motsv. anv.] frimur. närmande sig 9: vakta (ingång till frimurarloge) mot obehörigas inträngande. Jag har undersökt logens tillgångar, och funnit dem väl betäckta. Crusenstolpe CJ 1: 96 (1845). — särsk. [jfr t. die loge ist gedeckt] i utvidgad anv. i p. pf. om frimurarloge när dess arbeten kunna fortgå utan att störas af oinvigdas närvaro. ”Hvad är alle Frimurarebröders skyldighet, och i synnerhet andre Bevakande broderns, innan loge öppnas ..?” ”Att tillse det logen är väl betäckt.” Crusenstolpe CJ 1: 96 (1845). Handb. f. frimur. 1: 140 (1895).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i skriftspr., särsk. högre stil) oeg. anv. af 1, med personligt l. ss. personligt tänkt subj.: öfversålla l. beströ (en yta l. ett område med ngt); med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: i ymnighet l. i stor mängd l. tätt förekomma på l. ligga på (en yta l. ett område). (Holofernes) droogh altså åstadh medh hela hären, medh wagnar, resenärar och skyttor, hwilke iordena beteckte. Judit 2: 11 (Bib. 1541); jfr 1. Landet begynte betäckas med Löfskog af Biörk, Hassel och Ek. Linné Öl. 274 (1745). Ettusend rara trän betäcka / Sexhundra alnars längd och bredd. Nordenflycht QT 1746—47, s. 44. Den sköna Hamnen (i Marseille) .. är altid betäkt med Skepp ifrån alle verldens kanter. Björnståhl Resa 1: 161 (1770). Sjöröfvare betäckte hafven och gjorde segelfarten vådelig. Schröderheim Robertson 1: 108 (c. 1794). Vid pass 9000 Svenskar betäckte slagfältet. Fryxell Ber. 5: 20 (1831). Betäcken nu fälten med slagna kroppar, likasom I betäckt bergen. Kolmodin Liv. 2: 444 (1832). Den forne nummerhästen, / Af skum och blod betäckt. Snoilsky 2: 59 (1881). Betäckt af sår. Schulthess (1885). Ett rundt bord betäckt med tygblommor, saxar och små färgkoppar. Heidenstam Alienus 1: 81 (1892). — bildl. (Erland) betäckte armen med kyss på kyss och lade honom sedan kring sin hals. Rydberg Sing. 27 (1865; uppl. 1876: höljde). Hon .. betäkte barnet med smekningar. Cederschiöld Riehl 1: 71 (1876). Snoilsky 3: 26 (1883). jfr KYSS-BETÄCKT.
3) (†) med afs. på ämbete: besätta, tillsätta; jfr BEKLÄDA II 3. Hwar elliest folcket för hånden wåre, som sådane embether med beteckis skulle. G. I:s reg. 17: 359 (1545).
4) i fråga om ngt som täcker den öfversta delen l. öfversta ytan af ngt; anbringa l. ligga l. sitta ofvanpå (ngt).
a) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] (numera mindre br.) i fråga om tak o. d., med personsubj.: lägga tak på, förse med tak, täcka (ett hus o. d.); med saksubj.: bilda l. utgöra tak på l. öfver, täcka; i p. pf. stundom närmande sig adjektivisk anv.: försedd med tak, täckt. Porticus .. betekt spaszere gong. Var. rer. 23 (1538). Att Kyrckenn motte bliffwe betäckt med Halm. G. I:s reg. 18: 780 (1547). Vpsala och .. Westerås Domkyrkior .., som .. äro medh sijrlighe Torn och Kopar beteckte. Rudbeckius 4 Pred. D 2 a (1634). Medh Bladen aff Palmeträän betäckia Inwånarena sine Huusz. Kiöping Resa 133 (1667). Berget betäcker eller gör taket af kulan 3 1/2 fot högt i berget. Eneman Resa 2: 25 (1712). Bron är betäkt med tak. C. P. Blomberg hos Björnståhl Resa 4: 21 (1773). Ett af dem (näml. bäfverhusen) var .. betäckt med torf och grofva björkkvistar. F. A. Burman (1793) i Norrl. saml. 89. Större byggnader .. voro alltför kostsamma och svåra att betäcka, och lemnades derföre utan tak. Palmblad Fornk. 2: 264 (1844). Koret .. betäckes med ett rundbågigt korshvalf på små kragstenar i hörnen. Brunius Gotl. konsth. 2: 32 (1865). I ett .. rum (i Pompeji) var en del af tunnhvalfvet bibehållet .. Så vidt jag vet, är detta det enda betäckta rum i Pompeji. Ljunggren Resa 129 (1871). — jfr HVALF-BETÄCKT. — särsk.
α) (†) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv., om skepp: däckad. The (lade) til Siöösz medh hundradhe Skepp: Siuttijo aff them woro beteckte, the andre öppne. Schroderus Liv. 583 (1626; t. bedeckt, lat. tectæ).
β) (†) i utvidgad anv., i p. pf. närmande sig adjektivisk anv., om person: under tak, skyld af tak. Thet war continuerligh regnwäder och Fienden stodh vnder baran Himmel, men wij (dvs. svenskarna), vthi wår fördeel, betechte. N. Av. 28 febr. 1656, nr 1, s. 2.
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i fråga om hufvudbonad. — jfr HJÄLM-BETÄCKT.
α) (numera mindre br.) med personligt subj.: sätta hufvudbonad på; i förb. betäcka hufvudet l. sitt hufvud, äfv. betäcka sig, sätta hufvudbonaden på. Ambassadeurerne (stego) i bredd in för Honom (dvs. Stanislaus), betäckte sina hufvuden, och så förde Horn .. ordet på Latin. Nordberg K. XII 1: 509 (1740). (Ärkebiskopen) betäkte sig med en hiälm och bandt et Svärd vid sidan. Dalin Hist. 2: 737 (1750). Alla .. blottade hufvuden betäckas på en gång. Gosselman Col. 1: 134 (1828, 1830). I England betäcker sig än Domaren, då han afkunnar domen. Nordström Samh. 2: 775 (1840). Han blottade sitt hufvud .. Så betäckte han sitt hufvud, satte händerna i fickorna. Strindberg Taklagsöl 148 (1907). — särsk.
α’) (numera föga br.) i p. pf.: med hufvudbonaden på; i uttr. vara l. (för)blifva betäckt o. d., hafva l. behålla hufvudbonaden på, vara betäckt med (jfr 1), (ss. hufvudbonad) hafva på sig, hafva på hufvudet. Wedh Ridderskapss deputeredes inkompst hölle Borgerskappet sig betäckte, inn till dhess dhe nästen wore komne mitt i rummet. RARP 7: 10 (1660). Var betäckt, jag ber. Knöppel Mannsschol. 27 (1741). Zar Ivan Vasilovitz .. berättas en gång låtit slå en spik i hufvudet på en Ambassadeur .. för det han varit betäkt inför honom. SP 1779, s. 6. Den andre var betäckt med en låg trekantig hatt. Gosselman S. o. N. Amer. 1: 71 (1833). Intet hufvud förblef betäckt. Trolle-Wachtmeister 1: 273 (c. 1840). Vara betäckt, Gå inne i rum med hatt på hufvudet. Almqvist (1844). Illa råkade den ut, som endast hade rätt att vara betäckt i träfarstun, om han tog ett steg i stenfarstun utan att stryka af hufvudbonaden. De Geer Minnen 1: 16 (1892). Var god och var betäckt, please be covered. Wenström o. Harlock (1904).
β’) närmande sig bet.: hafva l. behålla hufvudbonaden på (hufvudet); i uttr. betäcka hufvudet med, (ss. hufvudbonad) hafva på sig, hafva på hufvudet. Hufvudet betäcker hon (dvs. ”ädelmodigheten”) med en Lejongap i stället för en Hjelm. Lallerstedt Dygdel. 22 (1746). I Cap märkte jag .., att de Holländske, nog allmänt inom hus, betäkte hufvudet med hatten, äfven i sällskaper. Sparrman Resa 1: 28 (1783). (Den kastilianska) Adelen utaf första classen ansåg som ett af deras privilegier att betäcka hufvudet uti Konungens närvaro. Schröderheim Robertson 1: 214 (c. 1794).
β) med saksubj.: (ss. hufvudbonad) sitta på. Kröning var (under hednatiden) intet i bruk, och kronor betäkte endast afgudabeläten. Lagerbring 1 Hist. 1: 363 (1769). Hättorna betäcka munkarnas hufvuden. Lidforss Dante II. 3: 107 (1902).
c) (numera mindre br.) herald. anbringa (krona o. d.) öfverst på (vapensköld), täcka; med saksubj.: sitta l. vara anbragt öfverst på (vapensköld), täcka. Skiölden betäckes medh en Furstelig Krona, til at vthwisa Vpland wara ett Jarle- eller Furstendöme. Peringskiöld Mon. upl. 11 (1710). Skölden är med en Hertigdöms-Krona betäckt. Tuneld 1: 43 (1741, 1773). Vapenskölden betäckes af en Greflig krona. Ahlquist Öl. 1: 363 (1822).
5) [jfr motsv. anv. i d., nt., ä. holl. o. t.] (i sht landtbr.) om hannar af vissa djur, särsk. husdjur: para sig med; göra dräktig, befrukta; jfr BESPRINGA 2. Jag är .. i sinnet til at hålla uthi Skåne en 30 häller 40 besielare .. til at låta beteka främmandhe stoo medh dher i landhet. Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 33 (1687). Ett stod måste icke vara mindre än 5, och icke äldre än 15 år, när thet hafves til hingst at betäckas. Broocman Hush. 3: 22 (1736). (Ren-)Tjurarna stångas om korna och den starkaste .. bortdrifver de andra, och betäcker korna, den ena efter den andra. Nilsson Fauna 1: 508 (1820, 1847). I grannarnas land, låta de (dvs. eléerna) .. åsnor betäcka dem (dvs. stona), till dess de blifva drägtiga. Carlstedt Her. 2: 31 (1833). Man (låter) ej betäcka ungtackorna förrän de äro öfver 2 år gamla. Qvartalsskr. f. landtm. I. 1: 92 (1833). Fullständig oförmögenhet att betäcka — parningsimpotens — finner man .. såväl hos djur, som ännu aldrig betäckt, som äfven hos sådana, som icke blott länge betäckt, utan äfven visat sig fruktsamma. Tidskr. f. landtm. 1897, s. 352. Vid 2 års ålder .. betäckas kvigorna. Landtm.-bl. 1904, nr 34, s. 3. — jfr ÅTER-BETÄCKT.
6) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] (mindre br. utom i b o. c) skyla l. hölja l. täcka öfver (ngt, så att det ej synes); dölja, skymma (bort); gömma; stundom svårt att skilja från 1. Han hålder henderna före och betecker liwset. Job 36: 32 (Bib. 1541; Luther: bedeckt). Hwilken man som mördar någon .., och bär dulsmål opå, så at han .. hugger rijs på honom eller och med något annat betäcker och gömer öfwer honom. Lagförsl. 474 (c. 1606). Rijs, halm .. hwar med beteckes Skep och Skutor i lönliga rum att Fienden dem ey kan warse blifwa. Verelius Ind. 118 (1681). Lät wara himmelen är alt öfwer med bistert moln beteckt, så är doch Herrans sol bak om. Swedberg Cat. 372 (1709). (Barmen,) Som .. min Laura helt betäcker. Stenhammar 54 (1794). Jesu förklarade anlete behöfde ej betäckas för hans lärjungar. Franzén Pred. 2: 236 (1842). (Kypertarterna) skilja sig endast derigenom, att delningens större trådantal antingen betäcker inslaget, eller ock inslaget täcker ränningen. Uppf. b. 6: 435 (1875). — särsk.
a) (numera föga br.) refl. Skogen där han (dvs. göken) sig betäcker. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 183 (1786, 1795). Verlden sig i moln betäcker / För mig. Stenhammar 65 (1793); jfr d.
b) (fullt br.) astr. om himlakroppar: skymma, skymma bort, skymma undan, komma midt framför. Hiorter Alm. 1734, s. 30. Månen (skred) alt närmare och närmare til stjärnan, til des han aldeles betäkte henne. P. Vargentin i VetAH 13: 179 (1752). När den (dvs. himlakroppen) begynner at betäckas, eller är på Västra sidan af Horizonten, säges den gå neder. Corvin Styrm. 4 (1756). Vi skola till en början undersöka, huruvida solen kan på detta (nämnda) sätt hel och hållen betäckas af månen. Lindhagen Astr. 444 (1860).
c) (fullt br.) gymn. ställa sig l. stå midt för; i sht i uttr. betäcka luckor, betäcka rotar. För att betäcka luckor, kom(menderas): 2:dra! luckor betäck. Ling Regl. 48 (1836). Balck Idr. 3: 133 (1888). — elliptiskt utan obj. Rättning — framåt! Ettor och tvåor betäcka bakom hvarandra i det têtkarlarna stå stilla. Balck Idr. 3: 133 (1888). På kom- (mando)ordet: Ryck in — marsch! rycka de, som betäckt, in i luckorna genom ett sidsteg, ett steg framåt och göra ställningssteg. Därs. 134.
d) mer l. mindre bildl. Betäckia och öffuerskiula sijn egen skam. Balck Esop. 190 (1603). Menar Tu att denna mörka natt skall ditt arga uppsåth och sinne öfwerskyhla och betecka? A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 119. Fast än det icke kommer så rent fram, som vid fyrstämmigt accompagnement, så betäcker dock Partiernas myckenhet vitia (dvs. bristerna) således, at örat därmed kan vara tilfreds. Londée Kellner 15 (1739); jfr BETÄCKT 2 a. Evigt tidens vingar betäcka den / Flyktade flocken (af nöjen). Thorild 1: 88 (c. 1780). Döden blott .. kan .. rifva slöjan, som betäcker tingen. Stagnelius 2: 723 (c. 1815). — i numera knappast br. uttr. (Ett ofullgånget fosters) nampn bliffuer beteckt j mörker. Pred. 6: 4 (Bib. 1541). Offuerträdhelsen (skall) bliffua förtaghen och synden beteckt. Dan. 9: 24 (Därs.; öfv. 1904: synderna få en ände). Gud wil then (dvs. min skuld) ei beteckia / Och te sig mot mig huld. Warnmark Songtimar 29 (1701). Ränksmidarens brott betäckas af hjeltens bedrifter. Svedelius Norge 66 (1866).
7) [utveckladt ur 6; jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera föga br.) bemantla (se d. o. II a), öfverskyla (ngt ondt l. dåligt); dölja. O. Petri P. Eliæ b 3 b (1527). (Det är) mykitt lijkt ad samme nye lerdom icke föregiffues aff them (dvs. biskoparna) för annad wthan för itt hielpereede (dvs. förevändning, svepskäl) och wrsak (dvs. ursäkt, undanflykt), ther the med beteckia theris girughett och offuerdådughett. G. I:s reg. 6: 146 (1529). Läran betäckia och besmyckia the (dvs. de falska profeterna) medh Gudz namn. O. Martini Pred. B 3 a (1606). Vlfwen och Räfwen hafwa giordt sin emellan itt skadeligit och hinderlistigt förbund, .. Hwilket doch Vlfwen i sitt klaghomål mästerliga betäcker. Fosz 28 (1621). I beteckie eder saak med juristiske smyckin; the gälla inthet hooss folk, som förstået. RP 8: 192 (1640). Han var full med laster, men betäckte dem under Frihetenes Skiöld. Mörk Ad. 2: 178 (1744). De betäckande phraserna. Atterbom Minnen 309 (1818). En militärisk parad, ämnad att betäcka en politisk intrig. Geijer II. 5: 96 (1838). Lysander Almqvist 204 (1878). — refl. Så betäcker sig ofta egenkärleken, under skien af nit för den Högstas ära. Bælter Jesu hist. 3: 148 (1756).
8) (†) omgifva, omgärda, kringgärda, innesluta; stundom närmande sig 9. Atle betäckte en afton snart (dvs. nästan) hela Öen med sina Skepp. Mörk Ad. 1: 367 (1743). Fastän hamnen var .. rundt omkring med höga berg betäckt. Ekeberg Ostind. r. 23 (1773). Den långa Paracells banken, som ifrån 18:de til 11:te graden betäcker hela östra Cochinchina stranden. Därs. 140. Vesterås .. betäckes af flere högder. Hülphers Sv. städ. 1: 1 (1778). Ett smalt bergpass, som å ömse sidor var betäckt af skyhöga snöberg. Sv. lit.-tidn. 1818, sp. 256.
9) skydda (eg. gm att täcka öfver l. skyla), värna.
a) [jfr motsv. anv. i mnt.] (numera knappast br.) om skydd i allm. (Herren) skal beteckia tigh medh sina fiedhrar. Psalt. 91: 4 (Bib. 1541); jfr 1. Herre wijs; / Som .. har täkts, then lille tindrand’ Gnista / Af Store Gustafs Siäl (dvs. drottning Kristina) .. / Betäkia med tijn Hand. Stiernhielm Jub. 83 (1644, 1668). Att E(ders) H(öggrefliga) Excellens nådelighen tektes denna örten (dvs. Uppsala universitet) för .. storm och oväder beteckia och försvara. Rudbeck Bref 38 (1664). Gudh hafwer migh i natt betäckt / Medh sitt beskydd. Ps. 1695, 360: 1; jfr Ps. 1819, 430: 1. Gudh .. weet tusende sätt, at förwara sin församling för wåldsamhet, och henne betäckia, och frälsa. Isogæus Segerskiöld 303 (c. 1700). Den tanckan .., at han vore älskad och betäckt af Gudarna. Mörk Ad. 2: 11 (1744). Här ligga skeppen betäckta för vädrets våldsamhet. Widegren (1788). De händer darra nu .. / Som .. edra hem betäckte. J. G. Oxenstierna 2: 145 (1796, 1806). Ett litet landtligt Hem .. / Mot nordens kalla vind af reslig skog betäckt. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Hos många .. (växter) äro blommorne lutande, eller hängande, hvarigenom ståndarne äro betäckta för solljuset. Agardh Bot. 2: 203 (1832). (Ferdinand) fattade vid det öppna fönstret en .. mot den elaka lukten betäckt ställning. Kullberg Portf. 74 (1842); jfr b. — särsk. refl. Man most sigh wäl medh Klädher betäckia för then kalla Lufft. Palmcron Sund. sp. 324 (1642). Hvilken hafver gifvit örterna det förstånd att betäcka sig för regn ..? Linné Ungd. 2: 7 (1732). Betäcka sig mot köld. Lindfors (1815). I ett afseende är deras (dvs. rådsherrarnas) ställning fördelaktig, att de kunna betäcka sig med konungens namn. Svedelius i SAH 46: 278 (1871).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] mil. om skydd mot fientlig(t) eld l. anfall.
α) med obj. som betecknar trupp l. här l. härafdelning l. strategisk punkt l. ställning l. operation: skydda; äfv.: eskortera, konvojera. Betäcka återtåget l. reträtten. Lägret widh Jaslowitz är aldeles afstuckit oc stå allaredan någre Compagnier der .. at betäckia det samma. OSPT 1687, nr 18, s. 5. Om morgonen klåckan 2 fick iag ordres att upsittia mädh regemäntet och betäckka artolleriet som där skulle passera. A. Ramsvärd (1713) i Karol. krig. dagb. 2: 231. Armeen lägrar sig så fördelachtigt, som mögligt är, så at then betäckes med strömar, bäckar, vatngropar, Defileer, skogar, dijken (osv.). Richardson Krigsvet. 1: 167 (1738). Flyglarne af arméen .. måste ock väl betäckas, antingen igenom den naturliga belägenheten, eller ock igenom troupper. Wrangel Tact. 29 (1752). (Sigurd Rings här var i Bråvallaslaget) på ena sidan betäkd af Vare-å, och på andra sidan af Bråviken. Lagerbring 1 Hist. 1: 140 (1769). Fiendtliga styrkan (har) varit 1000 man, hvaraf 600 attaqverat och 400 blifvit tilbaka, för at betäcka retraiten. GT 1788, nr 111, s. 3. Danska fregatten Freja, som betäckte en handelskonvoj. Adlerbeth Ant. 2: 240 (c. 1815). En del af hären drog sig åt venster, för att betäcka den af fienden hotade punkten. Kindblad (1867). Fiendens häftiga eld från den betäckta ställningen vid Maison blanche (tvingade till) att afbryta angreppet. Rappe Nordarm. 31 (1874). Verkan af granater mot mål, som äro betäckta af nära framför liggande skydd, blir oftast obetydlig. Handb. f. fältartill. 10: 41 (1899). Hvarje truppdels ”öfversprång” betäckes genom elden af de på stället kvarblifna. K. E. Peterson i Ill. mil.-revy 1899, s. 76. — särsk.
α’) (†) ss. vbalsbst. -are, i pl.: till betäckning (se d. o. 5 b) använda soldater. Fiendens werck, som .. war försedt med 1,500 man arbetare och deras betäckare. R. Petre (1705) i Karol. krig. dagb. 1: 70. Stadg. ang. landtmil. 4: 1383 (1709). — jfr FURAGER-BETÄCKARE.
β’) (†) refl.: skydda sig, taga betäckning, söka skydd. Hlifa ser .. Tegere se, .. betäckia sig. Verelius Ind. 160 (1681). Wid samma Skantz .. hade Commendeuren i Landet .. satt sig med .. dragoner och en del Fotfolck, hafwandes på begge sidor betäckt sig med en vidlöfttig palisadering. Hist. arkisto 7: 107 (c. 1720). På det de (dvs. de belägrande) under grafvandet måtte stå någorlunda säkre för de belägrades skott, betäkte de sig med stora flakar af trä och vidjor. Lagerbring 1 Hist. 1: 403 (1769); jfr 1. Svenskarne .. betäckte .. sig i gropar och af jordhögar. Hallenberg Hist. 4: 964 (1794). Nordforss (1805). Schulthess (1885).
γ’) [jfr motsv. uttr. i d., holl. o. t. samt fr. chemin couvert] bef. i uttr. betäckt(a) väg(en) om en bred gång rundt omkring en fästning mellan dess yttersta vall, fältvallen, hvilken skyddar vägen, o. den bakom liggande grafven. Rålamb 8: 38 (1691). L. C. Stobæus hos Oxe Vitt. 28 (c. 1713). Sahlstedt (1773). Hazelius Bef. 248 (1836, 1864). 2 NF (1904).
δ’) [jfr t. bedecktes gelände] i uttr. betäckt terräng, terräng som i rikt mått erbjuder naturlig betäckning (se d. o. 5 b). I betäckt terräng, såsom skogsmark o. d., böra truppförbanden i möjligaste mån hållas samlade. Ex.-regl. f. inf. 1895, s. 152.
ε’) mer l. mindre bildl. Benzelius .. öfvergaf redan några dagar derefter sitt motstånd; han betäckte skickligt sitt återtåg. Forssell i SAH 58: 399 (1883). Steenska organet Dagbladet söker .. så godt sig göra låter att betäcka reträtten. VL 1894, nr 159, s. 3.
β) (numera knappast br.) i annan anv. At han sin Landzman betächt hafwer, och förswarat. Isogæus Segerskiöld 570 (c. 1700). Jagh hafwer .. skickat et starkt partie till Warsau at betäcka sammankomsten dher. Carl XII Bref 250 (1704). Genom tjenliga försvars anstalter .. betäcka Jordbrukarna mot oförmodeliga ströfverier. Lagerbring 1 Hist. 3: 253 (1776). Anastasia .. betäckte gubben med sin kropp. Rydberg Ath. 201 (1859, 1866; uppl. 1876: skylde); jfr 6. Det fanns ingen, som kunde betäcka sin anförare, medan han steg upp och fattade sitt vapen. Därs. 527 (1859, 1866; uppl. 1876: skyla); jfr 6. Betäcka ngns sida (i strid) latus alicujus tegere. Cavallin (1875). — särsk. med obj. som betecknar land, landområde, stad, gräns o. d. Heele Hållandische Flottan lågh där i (Stora) Bäldt och betäckte Stranden (af Fyen). HSH 31: 353 (1662). Huru Lifland måtte varda betäckt för alla ströfvande partien från fiendtliga sidan. Nordberg K. XII 1: 137 (1740). Landet har en beqväm belägenhet, och är, emot utländskt öfvervåld, också af naturen, tämmeligen med Värn försedt. .. På andra sidan betäckes det mästedels af faseliga fjällryggar. Tuneld Geogr. 1: 26 (1741, 1773); jfr 8. (Konungen) satte Knut Håkansson med något Rytteri at betäcka grensen. Celsius E. XIV 137 (1774). Nya Fästningar i Finland betäckte (på Torgils Knutssons tid) någorlunda den landsändan emot fiendtliga inbrott. Lagerbring 1 Hist. 3: 1 (1776). Den skandinaviska halfön har en mycket lång försvarslinie att betäcka emot fiendtliga angrepp. Svedelius Statsk. 1: 2 (1868). (K. XII) lät öfverste Hummerhjelm med en ryttarkår betäcka de närmaste Sapiehagodsen. Hjärne K. XII 135 (1902).
c) (mindre br.) fäkt. skydda, gardera. Der med du och i dina stöter, för den linien som kommer af hans udd till din kropp är desze bättre betäckt. Porath Pal. svec. 1: E 1 b (1693). (Det är bäst, att du) effter fullbordad stöt geschwindt går till hans Klinga, der med du blifwer för hans Klinga betäkt. Därs. — refl. Så väl för att kunna betäcka sig med sitt vapen, som för att dermed kunna angripa fienden. Nyblæus Fäktl. 17 (1876).
d) [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) spelt. gardera, skydda. Königstedt Schacksp. 13 (1771, 1784). En Bonde, som deltager i hufvudactionen, är mer värd, än den bästa officerare, som är orörlig eller som ofullkomligt betäcker spelet. Lundequist Konsten att spela 1: 65 (1832, 1846). (Jag måste) tvinga honom (dvs. motspelaren) med min schack, att betäcka sin kung med någon figur, som annars skulle anfalla mig. Handbibl. f. sällsk. 2: 260 (1839). En favör är ett stick för en svagt betäckt (garderad) kung, dam o. s. v. Lindskog Sv. spelb. 172 (1847). Svagt betäckta kort. Hagdahl Fråga mig 301 (1883). — jfr VÄL-BETÄCKT.
10) [jfr motsv. anv. i d.] i sht handel. om säkerhet mot förlust, ersättning för utgift o. d.
a) med personligt l. ss. personligt tänkt obj.: lämna (en person) säkerhet mot l. ersättning för förluster, skydda mot förlust, trygga, hålla skadeslös. Betäcka en fordringsägare. Weste (1807). Betäcka Banken för dess minskade räntevinst. Obj. gästen 1829, nr 34, s. 4. Danska Konungens fulla betäckande för alla sina omkostnader och förluster. Strinnholm Hist. 5: 310 (1854). Hämta ökad intägt af en konstlad prisstegring .., utan att genom högre löner betäcka sina arbetare för de ökade lefnadskostnaderna. Forssell Stud. 2: 332 (1879, 1888). — särsk. i uttr.: göra sig betäckt, äfv. betäcka sig, skaffa sig säkerhet l. ersättning, hålla sig skadeslös, vara betäckt, hafva säkerhet, hållas skadeslös. Betäcka sig af en gäldenärs tillgångar. Almqvist (1844). Vara betäckt, Se sig betäckt, hafva sina utlagda penningar åter. Därs. När de af inkomsterna .. hade gjort sig betäckta för sina utgifter. H. Hildebrand i Ill. Sv. hist. 2: 47 (1877). Han är tillräckligt betäckt, he has sufficient security. Björkman (1889). Arrendatorn skall, för att vara betäckt, .. få ersättning för de 67 öre om dagen, hvilka utgöra skilnaden mellan öfverdagsverkets pris .. och normalpriset. Feilitzen Tjenare 1: 95 (1890).
b) med sakligt obj.: lämna l. skaffa ersättning för l. medel till (utgifter o. d.), ersätta, täcka; med sakligt subj.: utgöra ersättning för (kostnad o. d.), utgöra säkerhet l. betalning för (skuld o. d.), fylla (behof l. brist), täcka. Få sina omkostnader betäckta. Leopold 5: 337 (1804?). Försäljningen af kyrkogods till betäckande af Statens utgifter. Beskow Vandr. 1: 65 (1819, 1833). Min skuld är icke större, än att den vid mitt frånfälle i det närmaste betäckes af hvad mitt bo är värdt. Tegnér 6: 228 (1833). Betäcka ett deficit i handelsbalancen. A. Cronholm i SKN 1843, s. 118. (Gåfvorna till kyrkan afsågo bl. a. att) betäcka alla kyrkans behof. Strinnholm Hist. 3: 253 (1848). Hafva kostnaden betäckt, hafva fått igen, hvad något kostat. Dalin (1850). (Jag) förbinder .. mig .. att .. genast återbetala hvad jag i förskott utbekommit, så vidt detsamma icke genom den skedda leveransen betäckes. Smedman Kont. 5: 35 (1872, 1893). Få skadan betäckt. Hahnsson (1884). Akademien (gick) .. in till Kongl. Maj:t med underdånig förfrågan, om en möjlig brist kunde af statsmedel blifva betäckt. Ljunggren SAHist. 2: 122 (1886). Hanaskog och Västerslöf skulle utarrenderas, och arrendet .. skulle betäcka lefnadskostnaderna. De Geer Minnen 1: 113 (1892).
Spalt B 2169 band 4, 1908