| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVAND l. BEVANT, p. adj.
(†) jfr BEVAN.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d.] om person, med prep. med l. till l. vid: van vid l. öfvad i l. bekant med (ngt). Dhe Lappar som medh det Finska Språket icke .. bewante äre. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 39. Wij alle samtelige ähre öfver eenss till att votera till kiörkoherde dhen som medh vår Församblingh någorlunda bevandh är. Växiö domk. akt. 1677, nr 49. Omkring boende skattebönder äre .. till kolning så bewande, att de större koltillförsel göra, än samme hammar kan Consummere. Bergskoll. reg. 14 okt. 1690. En Ministerii Adjunctus, som är .. bevand vid ämbets syslorna. Växiö domk. akt. 1760, nr 460.
2) [jfr motsv. anv. i mnt.] om sak: som man är van vid, vanlig, öflig, känd. Jag wil icke dän af obillighet fria, som med de forna Bæotier häller äter dän bewanta ållon, än antager dät nysz upfundna åkerbruk. Hermelin Du Four A 2 a (1683). Siälwa nöden .. skal näpligen .. draga honom ifrån dän bewante lätja. Därs. C 5 b. Then bewanta Bibelen wille jag ganska ogerna sleppa. Swedberg Ungd. 209 (1709).
Spalt B 2241 band 4, 1908