Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVEKNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) till BEVEKA 1: rörelse. Lex. Linc. (1640; under motio). Herren Gudh hafwer inplantadt thenna vnderliga bewekningen vthi hafwet. Muræus Arndt 4: 92 (1648).
a) till BEVEKA 4 a: upprörd känsla, sinnesrörelse. (Kristus) hafwe(r) haft alle Naturens ordninger, och alle hiertans bewekninger. Carl IX Svar G 2 a (1606). Förskräckelses beweekning. Lex. Linc. (1640; under telum; möjl. ssg). Dict. Hamb. (1700).
b) till BEVEKA 4 b: rörelse, vek l. medlidsam känsla, ömhet. Har han (dvs. Eneas) väl skänkt åt min (dvs. Didos) gråt, en suck, en blick af bevekning? Adlerbeth Æn. 92 (1811).
-KRAFT.
1) till 2; jfr BEVEKELSE-KRAFT. Ännu en källa gifves, hvarur vitterheten kan .. hämta ämnena till sin beveknings-kraft: och denna källa är det goda. Silfverstolpe i SAH 2: 292 (1799, 1802).
2) till 3. Hvilken bevekningskraft skulle .. vara mer afpassad för vårt behof än den, som Religionsbegreppen medföra? Lehnberg Pred. 1: 290 (c. 1800).
Spalt B 2274 band 4, 1908