Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGA bi4ga l. 32, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. biga, af lat. biga, äldre bigæ, pl., af bijugæ, af bi- (se BI-, prefix2) o. jugum (se OK); jfr KVADRIGA samt gr. δίζυξ]
arkeol. tvåspann, tvåspänd vagn. Ekbohrn (1868, 1878). Rydberg Rom. d. 115 (1882).

 

Spalt B 2483 band 4, 1909

Webbansvarig