Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGRENING bi3~gre2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(knappast br.) bigren (se d. o. b β). I upp- och nedstigande led, äfvensom i bigreningar. Atterbom Poes. hist. 4: 104 (1848).

 

Spalt B 2489 band 4, 1909

Webbansvarig