Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIJOUTERI biʃut1eri4, stundom -ʃɯ1-, äfv. biʃ1uteri4, stundom bi1– (äfv. uttaladt med franskt ou-ljud), sbst.; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. o. eng. bijouterie af fr. bijouterie, af bijoutier, juvelerare, af bijou, ädelsten, af bret. bizou, fingerring med ädelsten, af bret. biz, bez, finger]
(mindre br.) smycken, nipper, i sht dylika med infattade ädelstenar l. pärlor; juvelarbeten; i allm. i pl., ngn gg koll. i sg. Synnerberg (1815). Guldet (måste försättas) med bly för att kunna arbetas till bijouteri. Unge Minnen 6 (1835). På några få år uppblomstrade tillverkningen af oäkta bijouterier med en förvånande hastighet. Tekn. tidskr. 1872, s. 194. Torsdagen den 6 Februari .. försäljes .. Guld- och Silfverarbeten och Bijouterier. AB 1890, nr 18, s. 1.
Ssgr (mindre br.): BIJOUTERI-ARBETE0103~, äfv. 1003~020, äfv. ~200. (juvel)smycke. AB 1865, nr 31, s. 1. —
-FABRIK~02. Åstrand 1: 65 (1855). NF 2: 505 (1877). —
-HANDEL~20. Smedman (1874). Hahnsson (1884). —
-HANDLARE~200. Atterling Wachenhusen Eva 83 (1869). —
-VAROR~20, pl. smycken, nipper. Åstrand (1855). Fliesberg Handb. f. köpm. 2: 204 (1900).

 

Spalt B 2499 band 4, 1909

Webbansvarig