Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIKONKAV bi3~koŋka2v, stundom bi1koŋka4v, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. bikonkav, eng. o. fr. biconcave; se BI-, prefix2]
konkav på två (motsatta) sidor, konkav-konkav, dubbelt konkav. Wiemer Müller Fys. gr. 2—3: 52 (1851, 1860). Till spridningslinserna höra .. de bikonkava .. med båda sidorna inbugtiga. Berlin Schabus 176 (1860, 1868). Ryggradens kotor (hos archæopteryx) voro bikonkava. NF 19: 348 (1895). Moll Fys. 4: 68 (1901, 1904).

 

Spalt B 2501 band 4, 1909

Webbansvarig