Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BIMÅL, n.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(†) relativt mindre viktigt afseende l. förhållande o. d. Jag vil gerna medge, at Theologerna (i Halle) kunnat i något bimål låta en mensklig svaghet råda öfver sig. Sv. Merc. 1: 390 (1756).

 

Spalt B 2635 band 4, 1910

Webbansvarig