| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BIPLIKTA, v. -ade. vbalsbst. -ARE (se d. o.).
(†)
a) biträda l. bistå (ngn); understödja (ngns företag o. d.). Ther antingen Påler eller andre kunne finnas, the eder uthi edert förehafuande wille bijplichte. Stiernman Riksd. 593 (1605). (Danske konungens befallningsmän hafva) månge hans (dvs. den nämnde grefvens) otilbörlige handlingar heemligen bijplichtet. Oxenst. brefv. 1: 65 (1614). Thet ena Rijket skulle bijplichta thet andra, när så behöffdes, medh hielp och vndsättningh. Tegel G. I 1: 271 (1622). Jag hafuer nw någre åhr bort åth lefuatt i ded hoppett, att .. få tillfälle igen att .. medh mine ringe rådh och tiänst bijplichta eder, och .. draga .. någott aff bördhan och hiälpa vnder efter mina krafter. A. Oxenstierna i RARP 2: 143 (1634). Thet wore somblige af them (dvs. skånska adeln), som ännu bijplichtade Kongl. Maij:t j Danmark medh huldskap och tienst. Hist. tidskr. f. Skån. 1: 180 (i handl. fr. 1658). — särsk.
α) förbinda sig att bistå (ngn), hylla sig till; jfr BEPLIKTA, v.2 b. Effter H. K. M:ttz mansarfwinger ähre ähn nu små och omyndige, att Ricksens Stännder wele förthenskull biiplichtte den höghborne Furste, Hertigh Jahan .. samptt Ricksens Rådh, att dee wele giöre .. höghbe(mäl)tte Furste .. ett trogitt biiståndh. HSH 26: 31 (1606).
β) i uttr. biplikta med (ngn), stå i förbund med. Hafuer han beskylt vndersåtherne .. att de skulle holle och bij plichte medh Riksens fiender emott dett de deres rette öfuerhet .. lofuadt .. hafwe. SUFH 2: 174 (1605).
b) biträda (ngns mening); instämma med (ngn); samtycka till (ngt); ansluta l. hålla sig till. Thenne Articklen bijplichte wij och så, och i lijka måtto bejake. Schroderus Osiander III. 2: 296 (1635). (Det) torde .. wäl medh dhem som dhet Margenburgiske wäsendet bijplichtadt hafwa, icke til det bästa aflöpa. N. Av. 20 dec. 1655, nr 2, s. 4. — särsk.
α) i uttr. biplikta sanningen, hålla sig till, ej afvika ifrån. Hwar och en förståndigh menniskia, som wett och skäl haffuer, och sanningen wil bijplichta. Petreius Beskr. 2: 206 (1614).
β) i p. pf. i aktiv anv.: som har förpliktat sig till l. anslutit sig till (en trosbekännelse). The andre then Påfweske Religionen bijplichtade Rijksens Förstar. Schroderus Osiander III. 1: 219 (1635).
Spalt B 2725 band 4, 1911