Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIRGITTINER bir1giti4ner, äfv. bir1ji-, stundom BRIGITTINER brig1i-, äfv. brij1i-; best. -n; pl. =; äfv. BIRGITTIN bir1giti4n, äfv. bir1ji-, stundom BRIGITTIN brig1i-, äfv. brij1i-; best. -en; pl. -er; m.||ig.
Ordformer
(birg- Odhner Lärob. 111 (1869, 1886; i ssgr) osv. — brig- Botin Utk. 309 (1761), Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 230 (1863; i ssg) m. fl.)
Etymologi
[bildadt till BIRGITTA efter mönstret af AUGUSTINER, BENEDIKTINER m. fl.]
munk l. nunna tillhörande den klosterorden som stiftats af o. uppkallats efter den heliga Birgitta; jfr BIRGITTINER-BRODER, -MUNK, -NUNNA, -SYSTER. Här i Sverige hade Brigittinerne allenast tvänne kloster, ett i Vadstena och ett i Nådendal halfannan mil ifrån Åbo, bägge för Munkar och Nunnor tillika. Botin Utk. 309 (1761). En Birgittiners (Peder Månssons) .. bearbetningar af utländska skrifter i läkekonst, bergsbruk, sjörätt, stridskonst m. m. Hollander Sv. underv. hist. 1: 86 (1884). Nunnorna, särskildt birgittinerna, voro litterärt intresserade. H. Levin i Läsn. f. folket 1904, s. 262.
Ssgr: BIRGITTINER-, stundom BRIGITTINER-1030~, äfv. BIRGITTIN-, stundom BRIGITTIN-BRODER103~20. birgittinermunk. Brigittinerbrodren, som offrade sitt lif i lågorna .. för att derur rädda den heliga jungfruns bild. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 559 (1850). 2 NF 3: 457 (1904: birgittinbröder). —
-DANSKA~20. språkv. danskt språk sådant detsamma på 1400-talet under svensk påverkan (från moderklostret i Vadstena) skrefs i birgittinerklostren i Danmark; jfr -SPRÅK(ET). Det blandningsspråk, som förekommer i den s. k. birgittinerdanskan och birgittinernorskan. H. Hildebrand i Sv:s hist. 2: 354 (1905). —
-DRÄKT~2. I brigittinerdrägt /, (står) .. Den fromma syster Elin, sista nunnan / I Nådendal. Topelius Sång. 187 (1884, 1889). —
-KLOSTER~20. Lagerbring 1 Hist. 3: 660 (1776: Brigittin-). Hildebrand Medelt. 3: 1064 (1903: birgittiner-). —
-MUNK~2. NF 19: 865 (1896: birgittin-). H. Hildebrand i 3 SAH 19: 327 (1906: birgittiner-). —
-NORSKA~20. språkv. norskt språk sådant detsamma på 1400-talet under svensk påverkan (från moderklostret i Vadstena) skrefs i birgittinerklostren i Norge; jfr -SPRÅK(ET). G. E. Klemming (1862) i Birg. upp. 4: 423 (: Birgittin-). H. Hildebrand i Sv:s hist. 2: 354 (1905; se under -DANSKA). —
-NUNNA~20. Eurén Kotzebue Skämts. skr. 187 (1796: brigittiner-). Från birgittinernunnorna härstammar den i Vadstena särskildt ännu i dag fortlefvande knyplingskonsten. H. Levin i Läsn. f. folket 1904, s. 262. —
-ORDEN ~20. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 519 (1850: Brigittiner-). Birgittinorden .. hette (egentligen) Vår Frälsares orden. H. Levin i Läsn. f. folket 1904, s. 173. Studier i Vadstena klosters och birgittinordens historia intill midten af 1400-talet. Höjer (1905; boktitel). —
-REGEL(N)~20. Brigittinerregeln, sådan den af Brigitta blifvit uppgifven och af påfvar fastställd. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 229 (1863). Hildebrand Medelt. 3: 1063 (1903: birgittiner-). —
-RITUAL(EN)~102, resp. 103~002. ritual(en) för den dagliga gudstjänsten i ett birgittinerkloster. R. Geete i Jungfru Marie örtagård III (1895: Birgittin-). —
-SPRÅK(ET)~2. [jfr d. brigittinersproget (se K. J. Lyngby i Tidskr. f. philol. 5: 96 (1893); jfr G. Stephens i Herr Ivan Lejon-Riddaren XCV (1849: lingua brigittina))] benämning på det blandspråk som förekommer i dan. o. nor. skrifter från 1400-talet hvilka utgöra dan. o. nor. birgittiners på svecismer rika öfversättningar från sv. original l. sv. birgittiners försök att skrifva dan. o. nor.; jfr -DANSKA, -NORSKA, -SVENSKA. Inflytandet från de svenska Birgittinerklostren gaf i Norges och Danmarks kloster af samma orden upphof åt det s. k. Birgittiner-språket, ett i literaturen mötande blandningsspråk af svenska och norska samt af svenska och danska. Kock Fsv. ljudl. 532 (1886). Schück Sv. lit.-h. 1: 170 (1886). —
-SVENSKA~20. = -SPRÅK. Cederschiöld Skriftspr. 28 (1897, 1902). 2 NF (1904: birgittin-). —
-SYSTER~20. birgittinernunna.

 

Spalt B 2733 band 4, 1911

Webbansvarig