Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIRRIG, adj.
Ordformer
(-ug)
Etymologi
[sv. dial. birrug (Uppl.; Ihre Dial.-lex. (1766)), antagl. onomatopoetisk bildning; jfr BIRRA]
(†) lättretlig, ondsint, ilsken. Birrugh. Iracundus. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). Fy skam min skiöna Fru, hvem plä vara så birrug. Gyllenborg Sprätth. 32 (1737).

 

Spalt B 2742 band 4, 1911

Webbansvarig