Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISEGEL bi3~se2gel, n.; best. -seglet; pl. =.
Etymologi
[jfr t. beisegel; se BI-, prefix1 2]
(föga br.) segel af mindre storlek o. betydelse som föres jämte de större o. viktigare. Dalin (1850). Bisegel, (såsom: stagsegel, klyfvare, läsegel). Jungberg (1873). Auerbach o. Blomqvist (1907).

 

Spalt B 2751 band 4, 1911

Webbansvarig