| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISPRÅNG, n.; pl. =.
I. [jfr ä. t. beisprung, till beispringen (se BISPRINGA)] hjälp, bistånd. Auxilium .. Hjelp, undsättning, bisprång. Ekblad Lib. mem. (1764).
1) snedsprång. Hans Hustru, Madame Commod, som väl än vill gjöra sina bisprång, merker nu at hon har fått en karl att tas med och ingen kjäring. Amman 82 (1756).
2) afvikelse från ämnet, exkurs; jfr BISTEG slutet. Under mina bisprång har jag icke förlorat honom utur sigte. Höpken 1: 252 (1771).
Spalt B 2778 band 4, 1911