| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISTERHET bis3ter~he2t, i Skåne vanl., i Norrl. ofta, eljest sällan 40~1 (bi`sterhet Weste), r. l. f.; best. -en.
1) (†) till BISTER, adj. 1: förvirring, förbistring. Ther ingen skick eller ordning är, ther är oredha och bijsterheet. L. Petri Kyrkost. 20 b (1566).
2) (†) till BISTER, adj. 3: dysterhet, kulenhet. Nattzens bisterheet. Skogekiär Bärgbo Ven. 11 (c. 1650, 1680). (Kalypsos) ögon .. hyste uti sig en särdeles mörkhet och Bisterhet. Ehrenadler Tel. 255 (1723).
a) till BISTER, adj. 5 b. Tidernas bisterhet. C. Livijn (1811) i Bref rör. N. skol. hist. 317. Crusenstolpe Mor. 6: 166 (1844).
b) till BISTER, adj. 5 c. Minens bisterhet. Stagnelius 1: 59 (1813?). Bisterheten i hans uppsyn kan göra mogna drufvor sura. Hagberg Shaksp. 1: 256 (1847).
c) till BISTER, adj. 5 d. Schroderus Comen. 896 (1639). Dion .. witnar om Keysar Caligula, at han medh sin bisterheet intet brådde på sin Fadher och Modher, vthan på sin Amma. Palmcron Sund. sp. 371 (1642). Ehrenadler Tel. 951 (1723). Han är bisterheten sjelf. Hagberg Shaksp. 11: 339 (1851).
d) sträfhet, kärfhet; om land; jfr BISTER, adj. 5 e. En och annan bisterhet, som hör till detta land. Almqvist Sv. fattigd. 22 (1838).
Spalt B 2785 band 4, 1911