| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISTYRKA bi3~styr2ka, r. l. f.; best. -an.
(föga br.) språkv. om (stafvelse med) bitryck; jfr BISTARK. I ord, som har bistyrka, har hufvudstyrkan lågt läge, bistyrkan högt läge t. ex.: högmod. Kræmer Metr. 2: 92 (1893). Dens. Trest. ord 172 (1899).
Spalt B 2788 band 4, 1911