| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BITELNING bi3~te2lniŋ, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(föga br.) telning som uppskjuter vid sidan af hufvudstammen; sidoskott; jfr BISKOTT, sbst.2 Lind (1749; under nebenschoss). Hahnsson (1884). — i bild. Från kanhända blott en enda urgammal stam af denna natur (dvs. ockultismen o. d.) .. hafva snart sagt oräkneliga grenar och bitelningar framskjutit. G. Adlersparre i LBÄ 9—10: 77 (1798).
Spalt B 2831 band 4, 1911