| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BITTERHET bit3er~he2t, i Skåne vanl., i Norrl. ofta, eljest sällan 40~1 (bi`tterhet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2 b o. 3 slutet) -er.
1) till BITTER, adj. 2: bitter smak. Hwar Colera är ther til (dvs. till uppkastning) orsaken, tå är torst och bitterheet j munnen. B. Olavi 57 a (1578). Bitterheet i krydder. Lex. Linc. (1640; under mordacitas). Sällta och bitterhet äro hafsvattens beständige följeslagare. Bergman Jordkl. 216 (1766). Örten .. användes för sin starka bitterhets skull i form af infusion såsom ett magstärkande medel. NF 12: 269 (1888). — särsk. till BITTER, adj. 2 b η. (Herren) haffuer mättat migh medh bitterheet, och giffuit migh malört dricka. Klag. 3: 15 (Bib. 1541; Luther: Bitterkeit, Vulg.: amaritudinibus, Sept.: πικρίας); jfr 3 slutet. Sötman (hos vällusten har blifvit) vänd i bitterhet. Kellgren 3: 94 (c. 1790). särsk. till BITTER, adj. 2 b η slutet, om lidanden. Den kalk .. hvars bitterhet drottningen måste tömma ända till dräggen. Crusenstolpe Mor. 1: 114 (1840).
2) till BITTER, adj. 3: vredsinthet, argsinthet, ilska, hätskhet. All bitterheet och grymheet och wredhe .. ware longt frå idher. Ef. 4: 31 (NT 1526). Adam .. haffuer (då han ville försvara sig inför Gud) .. talat aff rettan harm och bitterheet. O. Petri Men. skap. 29 (c. 1540). (Yxkull) kom .. til the Swenske, och lät them förstå sin bitterheet och hempngirige modh och sinne. Tegel G. I 2: 348 (1622). Tagh bort alt haat och bitterhet, / O Jesu från mitt hierta. Ps. 1695, 17: 4; jfr Ps. 1819, 155: 4. Ther hat och bitterhet emellan man och hustru så råda får, at the, efter varning, ej sämjas kunna. GB 14: 1 (Lag 1734). Inbördes oenighet alstrade utaf sig oförsonlig bitterhet i den regerande familien. Lagerbring 1 Hist. 2: 516 (1773). (I berättelsen om Jesu korsfästelse) se vi framställda, i sina skarpaste motsatser, både kärlek och bitterhet. Wallin 2 Pred. 2: 15 (1831). Det är det oförsonliga hjertats bitterhet, som vår kärleksfulle Frälsare i synnerhet fördömmer. Franzén Pred. 4: 179 (1844). Aldrig märkte jag såsom enskild man hos honom någon personlig bitterhet emot mig. De Geer Minnen 1: 210 (1892). — jfr PARTI-, SINNES-BITTERHET. — särsk.
a) (numera mindre br.) förbittring (öfver ngt mot ngn). Såsom ett bihang till följderna af (K. XI:s) reduction var bitterheten i Estland och Lifland med dertill hörande landskaper. HSH 7: 200 (c. 1750). Der var bitterhet i mängdens ögon, / Och skräck och dödens hot mot ärkekättarn. Fahlcrantz 1: 111 (1846). Hos det företrädesvis skandinaviska partiet alstrades mycken bitterhet emot regeringen. De Geer Minnen 1: 258 (1892).
b) (numera mindre br.) konkretare, om yttringar af vredsinthet m. m.; i allm. i pl.; numera bl. om bittra yttranden; jfr BITTER, adj. 3 c. Theres mwn är fwll medh bannor och bitterheet. Rom. 3: 14 (NT 1526). Skäls-ord och bitterheter. Nordberg K. XII 1: 371 (1740). (Oredan o. ovissheten på finska gränsen) tyckas afvackta en läglig conjuncture at bryta löst uti bitterheter och krig bägge rikena emellan. Höpken 2: 184 (1753). Den som inbillar sig, att jag härunder förstuckit några personliga bitterheter, gör både sanningen och mitt hjerta alltför stor orätt. J. Wallenberg 270 (1771). Mitt förnämsta bemödande skulle blifva, att .. utsläcka de bitterheter, som så länge skakat mitt fädernesland. Gustaf III 1: 77 (1771). Du suckar öfver ovänners hat och bitterheter. Lehnberg Pred. 1: 59 (c. 1800). Alla de bitterheter, med hvilka han (dvs. Tegnér) under flera år lika litet skonat mig, som mina vänner. Atterbom (1820) i 2 Saml. 27: 63. J. V. Snellman (1847) i Förh. o. upps. 20: 191.
3) till BITTER, adj. 4: smärtsamhet, plågsamhet. Dödzens bitterheet. 1 Sam. 15: 32 (Bib. 1541). Paulus .. lenar thes (dvs. detta lifvets) bitterheet medh thet ewigha liffzens söötheet. P. Erici Musæus 5: 123 b (1582); jfr 1 slutet. (Kristus har) kient det onda, des bitterheet, plåga, wärk och sweeda. Emporagrius Cat. I 2 a (1669). Wällusternas sötma, bedröfwelsernas bitterhet. Spegel Pass. 27 (c. 1680); jfr 1 slutet. Stora själar qväfva bitterheten af en vidrig lycka genom en manlig ståndaktighet. Lagerbring 1 Hist. 2: 556 (1773). Känner du någon .., som icke någon gång, icke många gånger smakat lifvets bitterhet? Tegnér 4: 14 (c. 1825). Sorg, som delas af en annan, tappar / sin bitterhet. Dens. 2: 517 (1839). Efter saknadens bitterhet inträder minnets förklaring. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 52 (1876). Hopplöshetens bitterhet. Böös Betr. 56 (1903). — särsk. konkretare: smärta, lidande. Redan tidigt fick han pröfva lifvets bitterheter. Läseb. f. folksk. 613 (1878, 1892). i numera obr. förb. Iagh är vpfylt medh stoor bitterheet, Vthe haffuer swerdet, och inne j husena dödhen giordt migh til een änkio. Klag. 1: 20 (Bib. 1541; Vulg.: amaritudine plena sum). Han skall medh allhanda tunga och bitterheet sielf plågat sin lekamen. L. Petri Kr. 66 (1559). Så skall ock nu all eder bitterhet förvändas i glädje och eder fasta i högtider. Eneman Resa 1: 52 (1711). Hvarföre har Han (dvs. Gud) i naturen förbundit så många bitterheter med synden ..? Lehnberg Pred. 1: 311 (c. 1800).
4) till BITTER, adj. 5. Bitterheten förhåller sig städse till humorn som barnamörderskan till den leende oskulden. C. A. Hagberg i SKN 1842, s. 69. (Han hade) icke nog fast karakter att bära lyckan utan fåfänga, motgången utan bitterhet. Topelius Fält. 4: 436 (1864). Än bitterhetens, än smärtans tolk, / Han (dvs. Tegnér i ”Svea”) ber, bestormar: vak upp, o folk! Snoilsky 3: 53 (1883). C. D. af Wirsén i PT 1904, nr 71 A, s. 3.
Spalt B 2852 band 4, 1911