| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BIVAKT bi3~vak2t (bi`vakt Weste), i bet. a o. c γ r. l. f., i bet. b o. c β m., i bet. c α m.||ig.; best. -en; pl. -er.
vakt af (i förh. till den hufvudsakliga) mindre betydelse. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. ä. t.] (föga br.) för särskildt ändamål beordrad mindre vaktstyrka, underordnad l. hörande till en annan; extravakt; äfv. om dylik vaktstyrkas vaktgöring o. vaktlokal. Lind (1749; under beywache). Weste (1807). Almqvist (1844). Dalin (1850; angifvet ss. föga br.). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (fordom) motsatt HÖGVAKT. Der hoos warda och Capitainerne (vid borgerskapet) alfwarligen tillsagde, när dhe skohla komma på Bijwacht, att altijd wara sielfwa tillstädes. Sthms stadsord. 2: 172 (1702).
β) [jfr motsv. anv. af ä. fr. bivouac] (fordom) mil. extra nattvakt i ett läger; jfr BIVUAK 1. Hr. Öfverste (Tiesenhausen har) .. hållit troupperne allarte, så att dess (dvs. fiendens) första angrepp af förvackten, hvilcken straxt af biivackten secunderades, bleef een god tiid uppehållit. Handl. Finl. öden 1: 120 (1707). Weste (1807).
b) fångv. vakt som i vissa fall biträder ordinarie vaktpost. Fångvårdspost och bivakt vid fångars ut- och insläppning i fånggård. SDS 1900, nr 414, s. 2. Därs. nr 470, s. 2.
c) i fråga om uppvaktning vid hofvet l. vaktgöring vid hofvet l. (förr) i adelshus.
α) medlem af en kunglig persons uppvaktning som för tillfället icke är i ordinarie tjänstgöring, men vid större högtidligheter, ceremonier o. d. inkallas för att tjänstgöra jämte de i tjänst varande uppvaktande. PT 1905, nr 153 A, s. 2. Vid landstigningsplatsen mottagas Deras Majestäter af Deras Kungl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan .. samt Hertigen af Närke med uppvaktningar (vakter och bivakter). Därs. 1909, nr 144 A, s. 2.
β) lakej under dygn då han har relativt kort tjänstgöring; numera bl.: hoflakej under andra dygnet af en tredygnsperiod, då han tjänstgör färre timmar än under det första, medan han är fri (har ”frivakt”) det tredje.
γ) [jfr motsv. anv. i d.] bivakts (se α o. β) tjänstgöring. Hvarken den ”vakthafvande” lakejen eller den, som hade ”bivakten”, fick (hos grefve Axel De la Gardie) understå sig att utan lof ”absentera sig”; utan skulle flitigt uppvakta. Tegnér Sv. bild. 303 (1896; efter handl. fr. 1705).
Spalt B 2866 band 4, 1911