| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BIVÅNING, sbst.1, f.; pl. -ar.
(†) vbalsbst. till BIVÅNA. — särsk. [jfr motsv. anv. i ä. t.] till BIVÅNA 3: samvaro, umgänge. Lögnares och the ondas bijwåning födher haat och nijt (dvs. afund). Fosz 175 (1621). Igenom Lättjan, Bijwåningar och Gemenskaper vptändes och befordras han (dvs. kärleken). Schroderus Albertinus 1: 128 (1638).
Spalt B 2875 band 4, 1911