Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIÅKOMMA bi3~åkom2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(mindre br.) mindre l. lättare åkomma som ngn har jämte en annan svårare. Ullman En flickas ära 189 (1909).

 

Spalt B 2877 band 4, 1911

Webbansvarig