Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BJUGG bjug4, n., sällan r. l. m. (r. l. m. Hildebrand Medelt. 1: 186 (1880), m. Öhrlander o. Leffler (1852); f. Lindfors (1815), Meurman (1846)); best. -et, ss. r. l. m. -en.
(numera nästan bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgadt l. för att undvika ordet ”korn” där detta skulle vara tvetydigt) sädesslaget Hordeum sativum Jessen, korn; koll. om den tröskade säden af nämnda sädesslag. Try mååt biwgg. Upp. 6: 6 (NT 1526). Så wardt tå slaghet .. biugget, ty biugget war j ax gångit. 2 Mos. 9: 31 (Bib. 1541). De Siu Vegetabiliske förnemste Fruchter, Hwetet, Rågen, Biugget, Hafran, Bönorne, Erterne och Hertzen (dvs. hirsen). Kempe Graanen 80 (1675). Dalin (1850; angifvet ss. förekommande i biblisk stil). Af de sädesslag, som i Sverige användes, var uppenbarligen bjuggen det ursprungliga. Hildebrand Medelt. 1: 186 (1880). Elfving Kulturv. 13 (1895). — i bild. Afskild från de andra gick en man i styrkans år. / Guds klara sommar var hans blick och bjugg i sol hans hår. Karlfeldt Frid. lustg. 129 (1901).
-BIT. [sv. dial. bjuggbit (Västergötl., Rietz) till -BIT] (†) (individ af) fågelarten Crex pratensis Bechst., kornknarr. Korn-knarren kallades här (dvs. i Falköping) Ortygometra .., som på andra ställen i Vestergötland kallas Bjuggbit. Linné Västg. 81 (1747). Lenæus Delsbo 157 (1764). Dalin (1850). —
-BRÖD3~2. (biugge- Palmcron Sund. sp. 37 (1642)) [fsv. biugbrödh] kornbröd. Här är en pilt som haffuer fäm biugbrödh och twå fiskar. Joh. 6: 9 (NT 1526). I Torne sågh jagh .. Roghbrödh och inthet bjuggbrödh. Bureus Suml. 27 (c. 1600). Hildebrand Magia nat. 24 (1654). Sahlstedt (1773). Dalin (1850). Sundén (1885). —
-BÄLJA. (†) benämning på de hvarje enskildt bjuggkorn omslutande sådorna. Lind (1749; under bälglein). —
-FIBLA. (†) (individ af) växtarten Scorzonera humilis Lin., kornfibla. Fries Bot. utfl. 3: 242 (1864; angifvet ss. tillhörande folkspråket). —
-HALM~2. kornhalm. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). Hildebrand Magia nat. 2 (1654). Hastfer Fårs ans 209 (1752). —
-KORN~2. (bjugge- Hist. arkisto 8: 335 (1691)) korn af sädesslaget korn. Digitus itt twär finger, en sådana lengd som fyra gill biwgkorn göra kunna på theres breedd. Var. rer. 45 (1538); jfr slutet. Green (dvs. grän, gran), betydher så mykit som ett Biugg korn wägher, så at sextiyo Green eller Korn wäghe ett Quintin. Berchelt Pest. ors. I 2 a (1589). Kalm Resa 1: 189 (1753). Ett bjuggkorn hittades bland grafinnehållet af den år 1874 öppnade kungshögen vid gamla Uppsala. Hildebrand Medelt. 1: 186 (1880). Eneström Finvedsb. 238 (1910). särsk. [efter lat. granum] (†) ss. beteckning för längd af viss, ringa storlek. The sammansittiande (tilhopa hängiande) Sakers mått är: Ett Biuggkorn, (gran) ett twärfinger, een twärhand (m. m.). Schroderus Comenius 762 (1639). —
-MJÖL~2. (bjugge- Vg. fornm. tidskr. I. 10: 91 (i handl. fr. 1586), O. Martini Läk. 31 (c. 1600), I. Erici Colerus 1: 207 (1642)) [fsv. biugmiol] kornmjöl. G. I:s reg. 2: 266 (1525). Att thu lather aff samme korn en partt törckis, och males i gott biugmiöll. Därs. 17: 210 (1545). Månsson Åderlåt. 101 (1642). Schultze Ordb. 3165 (c. 1755). —
B (†): BJUGGE-AND, -BRÖD, -KORN, -MJÖL, se A.
Spalt B 2926 band 4, 1912