Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BJUR, sbst.3
Etymologi
[sv. dial. bjaur, bakstam på fiskebåt, bjaurä, båtstäf, med ssgn bjaurluka, trekantig(t) bräde l. lucka i båtstäf (Gottl., Wennersten Nygutn. ordb. (1903)), bjur, nedre delen af båts l. fartygs framstäf, bjure, båtstäf (Finl., Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)), motsv. nor. bjor(e), kilformigt stycke (bjorlad = isl. bjórr), isl. bjórr, den öfre trekantiga delen af gafvelväggen på ett hus, sannol. af en stam *biƀura, som torde vara en reduplicerad bildning till ieur. roten bher, vara spetsig, hvilken torde föreligga i BARR, BRÄM m. fl.]
(†) spets? vinkel? gafvelröste? i ssgr.
BJUR-ÅS bjɯ3r~å2s. [sv. dial. (Kalmar län, Rietz, Linder Allmogem. i S. Möre (1867)) bjurås, bjälke längs taklisten på insidan af en husvägg, på hvilken sparrarna hvila (Linder), taklist, gesims under taket (Rietz)] bjälke l. sparre l. läkt, använd vid takbygge.
a) (numera knappast br.) utmed nedre kanten af halm- l. torftak anbragt läkt l. bräde som hindrar halmen l. torfven att med den underliggande näfvern glida ned. Öfver tak-laget lades .. sjelfva taket af näfver, fasthållet med pålagda gräs-torfvor. Till att förekomma näfverns skridning, gaf man torfvorna stöd nedtill emot en s. k. mull-ås, bjur-ås eller bjur-ässja. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 174 (1868); jfr V. Nauckhoff i Läsn. f. folket 1877, s. 336.
b) (i Smål. o. Västergötl., starkt bygdemålsfärgadt, numera föga br.) spira som på hus af äldre konstruktion ligger i husets längdriktning öfver taksparrarna o. som uppbär taktäckningsmaterialet, halm l. torf. Växiö gymn. räkensk. 1807, Verif. s. 543. På uthusen fortfor man (på 1830-talet) allmänt, åtminstone i skogstrakter, att lägga de höga halmtaken utan alla bindslen på s. k. ”bjuråsar”, eller fina runda granstammar, som uppbars af s. k. ”saxar”, i hvilka man inborrade stödpinnar för bjuråsarne. C. E. Löfvenskiöld i LAT 1869, s. 133. Taket, halfva antalet bjuråsar samt vindskidor äro förstörda af röta. Syneprot. fr. Fryeleds s:n, Smål. 1894. —
-ÄSSJA. (†) = -ÅS a. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 174 (1868; se under -ÅS a).

 

Spalt B 2928 band 4, 1912

Webbansvarig