| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BJÄBBA bjäb3a2, f.; best. -an; pl. (mindre br.) -or.
(hvard.) kvinna, i sht flicka, som bjäbbar (se BJÄBBA, v. 2) l. är bjäbbig, näbba. Akta dej, du lilla bjebba! Eljest kan du sjelf få höra mer, än du nåsin tror. Envallsson Högt. 8 (1797). Gå, Lovise. Du är en bjäbba. Almqvist Smaragdbr. 23 (1845). Dalin (1850).
Spalt B 2929 band 4, 1912