Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BJÄBBNING bjäb3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(föga br.) vbalsbst. till BJÄBBA, v. — särsk. till BJÄBBA, v. 1, konkret, om små hundars skall, gläfs. Hunden (blef) ond och utstötte några bjäbbningar. GHT 1895, nr 205 A, s. 4.

 

Spalt B 2931 band 4, 1912

Webbansvarig