| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BJÄFF bjäf4, interj.
(föga br.) uttryck som afser att återgifva en liten hunds skällande; jfr BJÄBB, interj. Humlegården är full af unga glada hundar, som .. då anledning erbjuder sig, rusa upp och säga vov, vov, om de äro stora, eller vaff, vaff, om de äro små; men de allra minsta säga bjäff, bjäff, bjäff. Söderberg Hist. 61 (1898).
Spalt B 2932 band 4, 1912