| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BJÄRTHET bjær3t~he2t, äfv. 4~1, r. l. f.; best. -en.
1) till BJÄRT 1. — särsk. till BJÄRT 1 a. Deras (dvs. blommornas på Trifolium agrarium Lin.) höggula bjärthet påminner .. om guldets skimmer. Dybeck Runa 1850, s. 8. Exner har på sin egen väg hunnit ett mästerskap, der väl stundom någon hårdhet, men sällan någon bjerthet och aldrig någon svaghet i färgen hindrar illusionen. Estlander Konst. hist. 383 (1867). Lundell (1893). — särsk. till BJÄRT 1 a slutet. En skärpa i teckning och en bjerthet i färgläggning, mot hvilka nästan alla den tidens öfriga .. behandlingar af samma ämne synas lenfälliga och matta. Atterbom Siare VI. 1: 134 (1852). Sturzen-Becker 1: 128 (1861).
2) till BJÄRT 3 a o. c. Samma åskådningssätt framträder hos de katolske författarene med en om möjligt starkare bjerthet. Bolin Statsl. 1: 191 (1869).
Spalt B 2948 band 4, 1912