Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BJÖRNA bjœ3rna2, i södra Götal. o. på Gottl. äfv. bjœr3na2 (bjö`rna Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[afl. af BJÖRN 2 b]
(hvard.) kräfva (ngn) för skuld. Han (dvs. fordringsägaren) ställer sig .. oförmärkt i embusquade, i synnerhet, om han märker Debitoren avancera varsamt, i fruktan för möte, faller omsider an, .. björnar och hotar. Posten 1768, s. 165. Wetterbergh Fyra sign. 153 (1843). Tag på dig barska miner, björna strängt. Hagberg Shaksp. 7: 31 (1849). Ryssland björnar Turkiet. SvD(L) 1904, nr 108, s. 1.
Ssg: A: BJÖRN-BREF3~2. (björna- N. G. Malmberg (1830) i Fin. kyrkoh. samf. prot. 5: 265) krafbref. Möller (1807). Kock Spr. förändr. 63 (1896).
B: BJÖRNA-BREF, se A.

 

Spalt B 2981 band 4, 1912

Webbansvarig